10 år
Den 11 september 2001 hade jag just börjat i sjuan på en ny högstadieskola. Alla coola tänkte skolka från hemkunskapen och jag vågade inte säga nej. Vi satt högst uppe i trapphuset och snackade, skrattade, lattjade (varför skolkade man om man ändå inte gick från skolan, sjukt ovärt!) när min kompis pappa ringde. Han var upprörd och ville att hon skulle åka hem omedelbart. Det var något hus som hade rasat. Vi andra suckade lite, hennes pappa var alltid så sträng. Men det tog inte lång tid innan våra telefoner också började ringa. Min mamma frågade allvarligt om jag visste vad som hade hänt och förklarade sedan att några ”terrorister” hade ”kapat” ett plan som hade flugit rätt in i ”world trade center”. För tio år sedan var jag 13 år gammal och jag hade nog aldrig använt orden kapning, terrorist och world trade center innan.
När något allvarligt händer, något så allvarligt att det kommer att stå om händelsen i historieböckerna, tar det alltid en stund innan jag förstår vidden av det hela. Den kvällen för 10 år sedan tittade jag på TV: n och försökte förstå vad det betydde och vilka konsekvenserna var av de där två små planen som bara såg ut som popcorn på tvrutan när de åkte in i husen och fick dem att rasa som plockepinn. Bilder på människor som hoppade från hundradenågonting våningen och på dammiga, gråtandes människor kablades ut över hela världen. Jag minns känslan av att leva i en bubbla.
Det var nog inte förens dagen efter då jag verkligen kände i hjärtat hur skakad jag var och hur otroligt tragiskt det som hände dagen innan var. Och det var nog inte förens flera månader, ja kanske år, senare som jag verkligen förstod konsekvenserna av terrorattacken då 2996 människor dog. USA startade det längsta kriget i modern historia. De som var skyldiga till attacken skulle komma att jagas i nästan 10 år. Hur många hundratusen har dött under den tiden? Samtidigt har ordet ”terror” bilvit ett vanligt och fruktat ord. Terrorattack. Terrorbomb. Terrorist.
Ett samhälle kan vara hur väluppbyggt och demokratiskt som helst men man kan inte skydda sig mot ensamma galningar. Nine eleven är ett av vår tids sorgligaste exempel på det. Undrar om det finns en människa i världen som inte blivit påverkad av dess konsekvenser? Minns du vad du gjorde?
Idag tänker vi på alla som har förlorat någon på grund av andra människors ondska. Oavsett om det var i krashen, i kriget efteråt eller på något annat sätt.