2555 dagar av kärlek
Jag har varit tillsammans med min sambo i snart sju hela år, vilket är galet lång tid! Han var min första riktiga pojkvän och vi blev tillsammans när jag bara var 15 år. Eftersom jag var så ung trodde jag aldrig i mina vildaste fantasier att vi skulle hålla ihop så länge som vi nu har varit. Tvärtom! Efter något år tillsammans, fick jag istället dumma tankar om att jag var för ung. Då önskade jag att jag träffat honom när jag var äldre, för att jag skulle hinna få erfarenhet av fler killar innan jag “stadgade” mig. Även tankar som att “det ändå inte kommer att kunna hålla så länge, eftersom vi träffades så tidigt” hade jag. Jag kommer ihåg att jag ofta blev irriterad och inte riktigt ville släppa in honom allt för nära (mycket på grund av att jag ser mig själv som väldigt självständig, och trivs med relativt mycket ensam- och egentid).. Detta trots att jag verkligen tyckte om honom. Förmodligen var detta någon slags försvarsmekanism för att undvika att bli allt för sårad och för beroende av någon annan.
Detta har min sambo dock ingen aning om, men kanske berättar jag det en dag. Nu är det som tur bra länge sedan jag tänkte på det viset. Nu förstår jag att man visste kan träffa sitt livs kärlek tidigt i livet. Med detta vill jag säga att det är viktigt att våga. Håll inte någon ute bara på grund av obefogad rädsla.
