Alla gör motstånd
Vår nya bloggerska Azade har tagit reda på mer om omgivningens reaktioner vid ett övergrepp, och hur de spelar roll. Om du själv blir utsatt för kränkningar och övergrepp, känner någon som du misstänker far illa eller vill veta mer kan ni bland annat vända er till organisationerna HOPP och Novahuset. Och naturligtvis alltid prata om det på vår chatt!
Varje år anordnar Brottsoffermyndigheten den Internationella brottsofferdagen för att uppmärksamma brottsoffers situation i samhället. I år hade forskaren och terapeuten Allan Wade blivit inbjuden för att prata om sitt arbete med personer som varit utsatta för våld, övergrepp och tortyr.
Jag var där och lyssnade och det var utan tvekan en av de mest intressanta och inspirerande föreläsningar jag har varit på. Enligt Allan Wade är omgivningens reaktioner avgörande för läkningsprocessen hos den som utsatts för övergrepp. Det här gäller för alla som kommer i kontakt med den utsatta, alltså familj, vänner och bekanta, men också myndigheter och sjukvårdspersonal.
När det talas om övergrepp, talar det sällan om det motstånd som den brottsutsatte gjorde. Istället framställs ofta brottet som en gemensam handling. Omgivningen tror ibland att offret medverkat i det som hänt, eller att offret varit passivt. Det ger en skev bild av hur våldet ser ut och lägger ansvar och skuld på den brottsutsatte. Allan Wade menar att den här bilden inte stämmer, och att alla gör motstånd. Det är därför viktigt att lyfta fram brottsoffrets motstånd och lägga ansvaret för brottet på förövaren. Genom att brottsoffret ges möjlighet att tala om vad det faktiskt gjorde vid övergreppet kan man synliggöra att offret också hade en strategi utifrån sitt handlingsutrymme.
Allan Wade pratade också om språkets betydelse i bemötandet, och att sättet vi pratar om en brottshandling kan få konsekvenser får hur brottsoffret och förövaren, men även omgivningen, uppfattar det som har hänt. Vid en våldtäktsrättegång är det till exempel vanligt att säga ”de hade samlag”, men så var det inte i verkligheten, i verkligheten blev en person våldtagen. För att ha ett samlag krävs nämligen samtycke, två personer som är med på det, och sex är alltid en ömsesidig handling. Det är alltså viktigt att beskriva saker som de är annars förmildras lätt den kränkande handlingen.
Som terapeut träffar han många personer som på olika sätt har utsatts för våld. I de samtal han har haft med dem, har dessa personer uttryckt olika sätt som de har gjort motstånd mot våldet. Vissa gör uttryckligen motstånd, verbalt eller fysiskt, men det är också vanligt att personer gör motstånd på mer subtila och dolda sätt. Som exempel nämnde han en ung pojke som brukade börja bråka med sin lillasyster när hans pappa slog hans mamma, som ett sätt att avvärja pappans uppmärksamhet och få våldet mot mamman att sluta. Ett annat vanligt sätt att göra motstånd vid exempelvis ett sexuellt övergrepp är att ”frysa”, alltså att bli helt stel.
Många gånger är inte brottsoffer själva medvetna om det motstånd de faktiskt gör och genom att prata med personerna och hjälpa dem att identifiera och sätta värde på sitt subtila motstånd får de hjälp att må bättre. Det ger dem även kraft få bort känslan av att vara ett hjälplöst offer. Om offret ser sitt motstånd, vad denne faktiskt gjorde, så inser han eller hon att ansvaret till fullo ligger hos förövaren. Det ger en styrka och en möjlighet för offret att se på sig själv med medkänsla.
Du kan läsa mer om Allan Wades forskning och arbete här.
