Alla pratar om Madonna – Tjejzonen

Alla pratar om Madonna

Det pratas väldigt mycket om Madonna just nu. Eller om särbehandling för kvinnor inom pop-musiken.

Till exempel har vi DETTA inlägg från Carina Jönsson på DN

Jag tycker den här diskussionen blir lite problematisk dels eftersom de flesta av männen Madonna ställs emot är rock gestalter och det finns en viss skillnad med vad som säljs i paketet rock och i paketet pop. En pop-stjärna har andra förväntningar på sig än en rock-stjärna, och det känns kanske mer relevant att jämföra Madonna med Michael Jackson (som knappast undgick kritik för sin kroppsmanipulation under sin livstid) eller med Cher eller Kylie Minogue än med Mick Jagger eller Iggy Pop. Sen håller jag inte med om det motsatte, att åldrande rock stjärnor inte blir kritiserade eller förlöjligade för sina kroppars förfall.

På ett annat plan så tycker jag att det är problematiskt att klumpa ihop kritik över Madonnas (som jag tycker vi får anta, medvetande provocerande utfläkande av sin sexualitet) med kvinnliga artister som blivit kritiserade för sitt utlevande leverne såsom Whitney Houston eller Amy Winehouse. dels för jag inte tycker att manliga artister slipper undan med sånt beteende heller (se Pete Doherty), men vidare för att jag kanske tycker att dessa kvinnor kanske främst kritiserats eftersom de missbrukat droger och alkohol. Missbruk är något jag då tycker bör lyftas fram och diskuteras, sen är det ju beklagligt att dessa personer blir personligt attackerade på grund av deras problem men det känner jag handlar mindre om deras genus och mer om deras position som “kändisar”, med allt vad det innebär.

Sen vet jag inte hur jag ställer mig till den något slumpmässiga applikationen av Tobias Bromander av politiska skandaler på pop musiken, eller kändisar rent allmänt. Det är ju mycket möjligt att samma mönster går igen, men det är ju också möjligt att det rör sig om andra processer. Jag tror rent allmänt att vi har olika inställningar till olika typer av offentliga personer beroende på den roll de innefattar, och det är väl troligt att kvinnor och män uppfattas generellt olika inom respektive gruppering (alltså, kvinnliga politiker har andra förväntningar på sig än manliga politiker, och kvinnliga popartister har andra förväntningar på sig än manliga popartister) men att helt sonika generalisera vilt mellan grupperingarna känns lite… vårdslöst? Särskilt med tanke på Madonna.

Ska vi anta att Madonna kritiseras för sin utspelande scennärvaro på grund av att just Madonna som kvinna förväntas vara mer moralisk och därför provocerar (fortfarande!) med sin sexualitet? På grund av att hon är en “äldre” kvinna? På grund av att hon vägrar att “åldras med värdighet”? Vad tror ni? Den dissonans jag känner inför Madonna rör det jag uppfattar som bristande autenticitet, och det är ju uppenbarligen en fördom från min sida, men det känns som hon numera provocerar för att provocera, inte för att hon har något att säga. Eller snarare, inte vet vad hon vill säga.

Bild