Amandas bästa vän
När vi pratade om vad vänskap var kom jag och tänka på ett stycke ur ett sommarprat på P1 i Sveriges Radio som berört mig. Det var Amanda Jenssen som berättade om hennes första vän. Här kommer ett utdrag:
Jag älskar djur: de ärliga och oskyldiga varelserna. Mitt första husdjur var en snigel. Han var en helt vanlig snigel med ett helt vanligt skal, motsvarande råttfärgat hår i vår människovärld. Men, han var min snigel. Han fick bo på toan på nedervåningen hemma i en gammal big-pack glasskartong med vatten, salladsblad och gurka.
Efter ett tag så fick han några kompisar och snart hade en glasskartong blivit fyra stycken och ett helt snigelsamhälle växte och frodades på toan på vår nedervåning. Men oavsett hur många nya sniglar med tuffa skal jag hade så visste jag att det bara fanns en som var den alldra finaste: den helt vanliga snigeln – han med det grådaskiga skalet. Han var min första och vi tog varandra som vi var och det var det ovanligaste och finaste som fanns. Jag tyckte om att ta med mig min vanliga, speciella snigelvän när jag gjorde olika saker hemma, den här dagen skiljde sig inte från någon annan.
Jag och snigeln gick in i köket där mamma stod och lagade middag, vi slog oss ner på en stol tillsammans och som de goda vänner vi var så kände vi ingen press att ständigt samtala med varandra för att undvika pinsamma tystnader. Så han skötte sitt och jag mitt. Vi var så goda vänner att vi inte ens tänkte på att vi delade stol, det var mer som en självklarhet.
Vi var så goda vänner att jag kunde hålla en egen diskussion med mamma som inte han kände att var tvungen att ta del av alls. Vi var så goda vänner att jag för en sekund glömde bort att han sätt bredvid mig, sträckte mig efter något på bordet och krossade honom med mitt knä. Han dog direkt. Det är få gånger som jag har skrikgråtit hysteriskt i panik som jag gjorde den dagen och trots att det är så länge sedan tar det emot att prata om det idag: jag dödade min bästa vän! Min första vän. Som tog mig för den jag var. Samma dag rensades de fyra big-pack glasskartongerna bort och snigelfarmen släpptes ut. Inte ett spår av det liv som en gång funnits fanns kvar. Men jag glömmer aldrig, min speciella vän. Förlåt!
Vill ni lyssna på sommarpratet i sin helhet (gör det!)? Klicka här så kommer du till programmet på SR: s hemsida.