Annorlunda
Vi har en ny gästbloggerska här på tjejkraft. Hon heter Estelle och jobbar på tjejzonen i trelleborg. Hon har skrivit en text om de där frågorna som vi alla ställer oss ibland. För hur är det att känna sig annorlunda?
Jag vill inte visa mig svag. Jag vill inte visa att jag är ledsen.
Jag vill bara vara som alla andra.
Denna eviga funderingen att vilja vara som alla andra. Men vad är egentligen som alla andra? Vissa vill ha en förälder som stöttar en, andra vill ha en förälder som bara låter en vara i fred. Men de båda strävar mot samma mål att vara som den andra. När allt den ena vill är att vara som den andra.
Varför är det så att man inte nöjer sig med vad man har? Så klart säger jag inte att man ska nöja sig med att leva med en familj som behandlar en illa, pojkvän som slår en eller att man mår dåligt av att vistas i en viss miljö.
Men just ordet annorlunda, vad är det som är så fel med att vara annorlunda? Vem säger att det är fel och vem säger att den andra är rätt?
Om någon säger till en att man är konstig, vem avgör det?
Att vara en i mängden vill ju heller ingen vara. Att bara flyta med i strömmen, att inte bli märkt!
Så att ta den funderingen att fundera över om man vill vara den som bara flyter med i strömmen eller den som simmar emot. Vem tror ni får störst chans att leva sitt egna liv?
Detta var ett litet inlägg på en fundering som jag hade sedan jag chattat de senaste gångerna, denna eviga strävan att vara en i mängden!
Men försök att sträva efter att bli den personen du vill se i spegeln varje morgon, den personen som gör det hon mår bra av. Det som gör dig till just DIG!
