Är ni också lite rädda för att vara kära? – Tjejzonen

Är ni också lite rädda för att vara kära?

När jag skulle börja dejta efter att jag och mitt ex sedan 5 år hade gjort slut var jag livrädd för hela grejen. Jag skulle på dejt med en kille och var så jävla nervös innan. Sa till mina vänner “Varför gick jag med på det här? Hur gick det här till? Det är ju skitjobbigt att träffa någon ny.” och ingen förstod varför jag panikade så mycket över hela grejen. Det var ju bara en träff.
Men liksom, det är jätteläskigt att utsätta sig för att börja gilla någon. Tänk om jag blir jätteintresserad av den här killen och han inte alls blir intresserad av mig? Då har man hamnat i ett väldigt utsatt läge. Och helt plötsligt måste man börja bry sig om vad en person tycker om en. Är jag intressant? Är jag rolig? Tycker han att jag är snygg? Hur kan man inte bli helt skärrad av det? Jag hatar att vara den som känner mest. Så om jag känner så vill jag egentligen bara säga “tack och hej” och gå därifrån, för det känns som att det mycket lättare att bara skita i det än att gå omkring och undra och känna och bry sig och kanske få sitt hjärta krossat.
Mina vänner sa i alla fall att jag inte skulle vara rädd för att bli kär i någon, för kärlek är ju faktiskt väldigt underbart. Och att jag inte skulle övertänka det hela. Så jag gick på den där dejten, och sen träffade jag honom två gånger till och sen blev det ingenting mer. Och det hela var inte så farligt som jag hade trott och jag är glad över att jag vågade.
Jag är fortfarande livrädd för den där känslan av att älska någon annan och (den inbillade?) hjälplösheten som kommer med det. Nu är jag tillsammans med en underbar kille som visar att han älskar mig hela tiden. Ändå får jag slängar av panik när jag tänker på hur mycket jag tycker om honom för det triggar igång de där hjärnspökena om att jag hamnar i ett utsatt läge.
Men sanningen är ju att det är rätt underbart att vara kär, om man bara tillåter sig själv att slappna av lite och fatta att den andra personen är kär i en tillbaka. Och att älska är att vara sårbar, men det är inte säkert att man blir sårad för det.