Att ändra sig
Jag är, vad otaliga amerikanska ungdomsfilmer lärt mig kalla, en quitter.
Inte mycket av det jag påbörjar avslutar jag. Jag kan inte spela något instrument eftersom jag hoppade av kommunala musikskolan. Jag kan inte tala något språk eftersom jag tyckte det räckte med att notera hur man säger ”hejdå” och ”jag förstår inte”. Jag har bara sett halva Schindlers List, bara första säsongen av Lost och på vägen mot mitt framtida yrke har jag befunnit mig på konstant genomfart genom fyra universitet och oräkneliga extrajobb. Jag har rest genom halva Europa och jag kan nynna halva Ice Ice Baby.
Alla har inte så himla lätt att se det charmiga i att inte avsluta saker man påbörjar. Men jag tror att stressen många känner, att man ska välja rätt utbildning på första försöket, att man ska vara bra på allt man gör oavsett om det är sport, hobbys eller talanger, stressar skiten ur en.
Jag är stolt över min förmåga att ifrågasätta om saker verkligen är värda min tid. Om boken inte är bra, lägg ner den! Om du inte trivs med det du håller på med, gör något annat. Om jag inte trivs i staden jag bor i flyttar jag, om jag inte vill simma mer går jag upp ur basängen. Så är det, och så ska det vara.
Så ett tips från mig till dig är kanske inte att ge upp utan anledning, för det är skönt att försöka ibland. Men gör ingenting för att det är pinsamt att hoppa av. Arbeta inte med något du inte trivs med, följ inte dåliga teveprogram och umgås inte med människor som behandlar dig som skit. För samma mod som fick mig att lämna tillbaka tvärflöjten till musikläraren på mellanstadiet har fått mig att säga till läraren när skolan inte lever upp till förväntningarna eller radera telefonnumret från den där dejten som inte var så där trevlig egentligen.
