Att bo hemma

Jag sov över hos en kompis häromdagen. Hemma hos hans föräldrar. Och det var jättehemskt. Så- för alla oss som glömt hur det var att stå med sina föräldrar och fråga ”får hen sova över?” och för er som fortfarande frågar era föräldrar om ni får vara ute till efter midnatt- för er kommer här en text. 

Att bo hemma kan vara jävligt soft, speciellt om man har en familj man kommer bra överens med eller om man till exempel har husdjur. Men det kan också vara väldigt jobbigt. Speciellt om man till exempel har problem inom familjen eller om ens föräldrar är väldigt stränga.

Jag minns till exempel hur jag tyckte det var jättepinsamt att behöva säga till mina kompisar att de inte fick ha fötterna i soffan, eller att de inte fick sätta dricksglas utanför underläggen. Jag minns också hur hemskt det var att inte kunna låta mina vänner sitta framför familjedatorn på grund av webbhistoriken.

Jag minns hur hemskt det var för mig att inte kunna bestämma vad jag skulle äta för mat själv, eller att inte få vara ute vid vissa tider, eller träffa vem jag ville.

Men, som sagt, det kan också vara jättehärligt. Det kan vara skönt att ha någon nära när man är sjuk, någon som kan ta hand om en. Det kan vara skönt att fira småsaker- som att ha fredagsmys eller tacokväll med familjen när det är favoritprogram på TV. Det kan vara skönt att alltid ha någon att prata med, oavsett om det är en pappa, en styvpappa eller en lillasyster.

Vad tycker ni? Gillar ni att bo hemma?