Att få lov att säga nej
När jag var 13 fick jag frågan första gången, ”Är du oskuld?”.
Jag trodde att det var ett skämt och skrattade och sa ”Ja, så klart. Är inte alla det?”
Frågan kom från klassens coolaste tjej, 1 år äldre än oss andra och självklart hade hon redan haft massor av sex. De andra tjejerna i den coola klicken såg upp till henne och hörde mitt naiva svar. Det var första dagen i en ny skola. ”Åh, jag är också fortfarande oskuld” viskade en av de andra tjejerna till mig och log som att vi hade ett gemensamt uppdrag att lösa. Jag svalde, jag hade knappt ens kysst en kille.
På min nya skola var det ett extremt tryck att bli av med oskulden. I det tysta delades vi upp i två läger, de som hade oskulden kvar och de som inte hade det. Jag brottades med mig själv, jag var ju inte riktigt där än. Ett år senare blev jag tillsammans med skolans snyggaste kille. Jag var så nervös att han skulle komma på hur töntig jag egentligen var, inte alls lika cool som honom. Efter några veckor frågade han om jag ville sova över hos honom. ”Ok” sa jag, supernervös, men tänkte att det kan ju inte vara meningen att vi måste ha sex. Han gillar ju mig och är så fin. Natten gick och ingenting hände, vi kramades lite och jag berättade honom att jag inte var redo riktigt än. På morgonen åt vi frukost med hans familj och han tittade knappt på mig. Två dagar senare gjorde han slut.
Åh, jag blev så arg. Så arg, så arg, så arg! Hur kunde han göra så? Han sa ju att jag var det finaste han visste, då borde han kunna vänta på mig. Ett par månader senare hade jag sex med en av hans bästa vänner.
Det kan vara ett stort tryck att bli av med oskulden. I vissa kretsar mer än andra. Kom ihåg att det är din kropp, du bestämmer. Även om dina vänner redan har haft sex 100 gånger så spelar det ingen roll, det är först när du är redo. Det kanske inte blir helt fantastiskt, fyrverkerier, det kan göra ont. Det är olika för alla, men just därför är det viktigt att känna själv att nu, nu vill jag.