Att förlora sin vän
Många gånger handlar det om att hantera olika situationer som sker i ens liv. Denna händelse var väldigt svår för mig, även om jag själv kan känna att det finns självklart värre saker i livet än att ta farväl av en hund. Jag kan ändå fortfarande gråta som ett litet barn över detta. Det var bara en månad sen jag fick ta beslutet att låta min 13åriga hund, bästa vän, låta somna in. Jag trodde att beslutet skulle vara det svåra, men det visade sig att säga hej då var värre. Hur gör man? Hon var en underbar hund som jag i princip har vuxit upp med. Jag kunde titta på henne och visste vad hon tänker. Det måste vara något speciellt med att ha en hund, från valp till 13år. Beslutet var inte svårt eftersom hon blev så dålig på slutet. Hon hade fått cancer och blev tunnare och tunnare. Ett tag var hon fortfarande pigg men kunde inte kontrollera sitt kissande. Det var inte förrens hon blev riktigt smal som jag för första gången märkte att hon verkligen var gammal. I mina ögon var hon alltid min lilla bebis. Då hon var så sjuk, blev beslutet inte svårt. Hon var värdigt ett fint slut och inte behöva lida. Men hur säger man hej då? Jag grät otroligt mycket, och resten är en dimma. Jag hade så mycket på jobbet samtidigt. Nästa dag skulle jag hålla en presentation och jag var tvungen att hålla känslorna på sin spets. Det är nu efteråt som saknaden smyger sig på och tårarna kan fortfarande komma. Att alla dessa känslor beror på en liten hund förvånar mig fortfarande. Att människan kan binda så starka känslor till en liten varelse som hund eller katt, eller annat djur. Nu önskar jag mig en ny valp, nya minnen och nytt glädje att ta del av. Idag sitter jag på ett underbart jobb där vi har tre stycken hundar på kontoret. Det är verkligen en dröm att kunna ha med hunden till jobbet. Självklart svårt ifall någon är allergisk. Jag vill inte tänka på allt det praktiska, jag vill bara ha en hund. Ungefär så som jag tänkte för 13år sedan! Synd att man själv har blivit lite mera ”vuxen” nu i sina beslut.
