Att hjälpa en vän

Tröst är en oerhört stark känsla. Den förenar vänner och ger värme både till den som stöttar och den som tar emot. Men det är inte alltid så lätt att hitta fram till varandra i svåra stunder. Det finns så mycket som står emellan, inte minst de starka känslorna. Vi blir sårbara i känslosamma situationer. Tänk om vår välvilja uppfattas fel? Tänk om den andre behöver få vara ifred istället för att prata? Vågar jag ge en kram? Och är det mitt fel att vännen är så sluten? Borde jag sörja med min kompis, eller får jag vara glad?

En arbetskamrat till mig går just nu igenom en jobbig period. I början kände jag mig oroad av hans tystnad och ängslig i mina försök till sympati. Med kroppsspråk mer än ord försökte jag förmedla ”Jag finns här, som en vän, när du behöver någon att luta dig mot”. Och han gjorde det så lätt för mig. Trots att tankarna var på annat håll tackade han för att jag fanns där. Han var så tydlig med att jag gjorde allt bättre och då blev det lättare för mig att vara mig själv.

Oavsett hur det går för min arbetskamrat vet jag att de senaste dagarnas omtanke och förståelse har gjort honom till en viktig vän. Vi har lärt oss mycket om varandra och om oss själva. Och jag har lärt mig vikten av att vara modig och öppen, både när jag vill hjälpa och när någon vill hjälpa mig. För värre än att göra fel är ju faktiskt att aldrig försöka.