Att inte vara söt

Jag har denna veckan tänkt på hur det är att inte vara sockersöt. Och kommit fram till att det, på riktigt, inte spelar någon större roll. Jag komponerade då denna självgratulerande texten om att vara bättre än man ser ut.

När jag var arton hade jag en pojkvän som sa att jag såg ganska bra ut i mörker. Jag har sällan skattat så mycket som jag gjorde då- nu när jag tänker tillbaka på det så låter det ganska elakt. Ganska brutalt. Men det var så sjukt roligt eftersom han faktiskt menade det. För honom var det en komplimang.

Jag är inte särskilt söt. Eller jo, jag är kanske söt på samma sätt som en trädgårdstomte eller en rakad katt, men inte på ett Molly Sandén eller Zooey Deschanel sätt. Jag menar, jag lever inte i någon form utav uppenbart förfall, men jag spenderar inte heller hundralappar i veckan på att rätta till naturens misstag. Med detta kommer dock ibland en känsla av att inte vara värd så mycket.

Det är inte så att jag har dåligt självförtroende. Jag uppskattar mig själv på gränsen till arrogans. Nu när jag är äldre blir jag bara arg när jag tänker tillbaka på mina tonår när jag gick runt och väntade på längre ben, fylligare läppar, klarare ögon och högre kindben. Men argare blir jag för alla som tutade i mig att det skulle spela någon roll. Jag blir nuförtiden lite smått irriterad på folk som beskriver mig efter mitt utseende. Oavsett om det är bra eller dåligt.

Mina föräldrar eller kompisar som slänger ur sig kommentarer om hur fin jag är i håret eller vad bra jag ser ut på en fest (Inte för att det händer särskilt ofta, men man måste ju trots allt gratulera folk för deras artighet) ”Jaså” vill jag svara ”du la tydligen inte märke till hur jäkla rolig jag precis var när jag presenterades för min systers pojkvän, eller vilket fint argument jag förde när någon sa att jag inte kan vara vegetarian och äta fisk samtidigt. Jaså, du har inte tänkt på att jag är helt jävla AWSOME på att hantera pinsamma situationer och att jag är sjukt jäkla begåvad på att göra powerpointpresentationer. Ja, nu känner du dig bra dum va?!”