Att leva betyder inte att man är levande
Man jobbar på det, varje dag. Man jobbar på sig själv och på relationer med andra, och på att se världen på ett nytt sätt, för världen är inte densamma.
När man förlorar något man tagit för givet förlorar man inte bara den personen, tryggheten. Man förlorar sig själv, och allt annat så som man känt det.
Först blir det rätt så grått, tids nog blir träden gröna i alla fall. För livet går vidare, livet går alltid vidare.
Ja, världen börjar ta färg en dag.
När man träffar någon som väcker de där fjärilarna i ens mage till liv på nytt, eller när man ropar “HURRA!” på skolgården och kastar sin mössa i luften med alldeles för mycket alkohol i blodet, eller när man, en helt vanlig onsdagskväll, sitter på cykeln hem från ett svettigt träningspass och känner endorfinerna ut i fingerspetsarna.
Då är världen färgglad en stund.
Färgerna luras gärna. De får en att tro att man har gått vidare. Man försöker se på förlusten med ett leende och kanske lyckas man. Man skrattar åt de finaste minnena med personen som torkat de våtaste tårarna och man kanske till och med passar på att testa läpparna mot någon annan. Man känner att man lever.
Sen en dag så får man ett slag i ansiktet.
Kanske har han gått vidare. Kanske ser man honom le, så som man själv gjort för bara en minut sedan, men han ska ju inte kunna le utan en.. Kanske säger han rakt ut att “jag bryr mig inte om dig längre”, eller kanske man bara vaknar upp ur en mardröm där panikkänslorna tagit över.
Man längtar så mycket efter att det ska gå över, och varje gång man tror det gjort det, slår det en igen.
Ångesten, paniken, ensamheten. Känslan av att man blivit lämnad, eller om man kanske omedvetet lämnat? Kanske man alltid kunnat ta allt för givet så mycket att man släppte tagit för enkelt, “inte skulle väll jag“. Litade på ödet. Kanske man litade på sin egen styrka som person lite för mycket. Kanske man kastat bort sitt livs kärlek.
Kanske man alltid får nöja sig med att bara leva, trotts att man vet hur det känns att vara levande.
Texten är skriven av vår läsare Matilda, hennes egen blogg mmmatildas hittar ni HÄR. Vill du också skicka in texter till tjejkraft? Maila amanda.malmquist@tjejzonen.se så berättar vi mer!