Att minnas de fina stunderna

Jag är OERHÖRT glad över att vi fick in ett inlägg av en tjej vars far dricker. Super modigt att du skrev. Tack! Det behövs fler historier, berättelser, tankar kring det. Ni kan vara anonyma. Skriv, få ur er det ni tänker. Ni behövs! Skicka in texten till matildas mailadress som finns i menyn till vänster.

Hela tiden tänker man att de har förstört ens barndom, uppväxt tid. Att de har ljugit. Att man gått miste om något som andra barn fick. Man kände sig utanför, annorlunda. Man var tvungen att ljuga. Ha ett henligt liv. Dagar gick då man inte ens pratade med sina föräldrar. Hatet var så stort, så djupt. 10 år senare ser … vad händer? Man ser på dem med största respekt, och på något sätt förstår. Minns dem bra dagarna, då de var glada och man kände sig älskad och behövd. Är inte arg, har förlåtit. De är bara människor… Att hata skadar bara en själv… Att minnas de fina stunderna. Att se dem som människor…ingen är perfekt. Har du något fint minne?

Var starka tjejer! Det ni går igenom nu, kommer göra er mycket starkare i framtiden. Det kan jag svära på.