Att synas genom någon annan
Emilie har denna veckan skrivit ett inlägg om att bli accepterad för den man är, och den självkänsla som ibland kan försvinna när man blir en del av en större helhet…
Jag satt och läste Amandas inlägg ”Att inte vara söt” här på bloggen och blev så himla inspirerad att jag bestämde mig för att skriva ett eget. Jag tycker nämligen att detta är något av det viktigaste man kan prata om, hur man blir definierad i andra människors ögon.
Eftersom jag sedan flytten från Skåne tappat ganska många av mina egna kompisar har jag fått börja vara med min pojkväns, vilket till största del är killar. Detta leder till att jag ofta får lyssna på när de pratar om vilka tjejer de har dragit hem efter krogen, något jag kanske inte alltid uppskattar. Men det första som kommer upp är alltid hur de ser ut. Det handlar inte om vad tjejerna har för hobby, hur deras personlighet är eller om de har husdjur osv, utan bara om de är blondin/brunett, lång/kort och kanske framförallt snygg/ful.
Men en av de få tjejerna där första beskrivningen faktiskt handlar om att hon gilla att rida visa sig bli en flickvän i flera månader och även efter det tog slut en fortsatt nära vän. Jag tror nämligen att vilken typ av komplimang som ges först är en reflektion till hur personen uppfattar en. Jag tror att en person som verkligen ser en för den man är och som har intresse att fortsätta vara med dig väljer andra beskrivningar än utseendet. Det kan ju vara roligt att höra att någon tycker man ser bra ut, men det krävs inte att en person lär känna dig för att se det. Den finaste komplimang jag fått på länge var från en av min pojkväns kompisar. Han sa ”För mig är du inte ”Johans” flickvän. Du är Emilie!” Det låter kanske konstigt, men att flytta upp hit har gjort att jag fått mindre som är bara mitt. Även om jag trivs väldigt bra känns det ofta som att det är hans stad, hans familj och hans kompisar. Och att för en gång skull inte bli tänkt på som ”Johans flickvän” utan som Emilie, av någon som egentligen inte är ”min” gjorde att jag kände mig mer accepterad. Jag har någon som faktiskt är min kompis också, som inte bara får dras med mig för att jag är tillsammans med en viss person och det betyder mer än någon kan ana.
