Att vara mätt
Jag tror att det är vanligt bland icke ätstörda att tro att de som lider av en ätstörning inte känner hunger. Anorexia nervosa betyder faktiskt ordagrant, väldigt missvisande, ”nervös aptitlöshet”. Jag var ändå en av dem som tänkte så. Sedan läste jag ”Annas” blogg och fastnade med blicken på en rad där hon skrev om hur lättad hon blev, varje gång hon kom på att hon inte led av anorexia längre och fick äta när hon var hungrig.
För mig är mätt rätt och hungrig fel. Är jag hungrig måste jag äta, annars blir jag arg, grinig, trött och ofokuserad. Jag får ont i magen och blir seg i huvudet. För tjejerna jag möter på Ätstörningszonen förknippas mättnad med obehag, vånda, äckel och ångest. De säger: Att vara mätt är lika med att gå upp i vikt.
Hunger och mättnad är kroppens sätt att berätta för dig när den behöver mer energi och när den har fått tillräkligt. Det är naturliga drifter som vi delar med djuren och lär oss att tolka redan som spädbarn. För att bli frisk från din ätstörning måste du komma ihåg att mättnad inte alls är det samma som viktuppgång, det är bara en tankefälla! För om det nu vore så, skulle inte många fler djur och människor vara överviktiga?
Jag förstår att det kan vara super läskigt att ens fundera på att äta tills du blir mätt. Men fundera själv: vilka fördelar finns det med att vara mätt?
Här är min lista:
– Jag blir snällare eftersom jag inte är hungrig
– Jag får äta tills kroppen säger stopp
– Jag behöver inte oroa mig för att inte orka
– Min kropp är pigg och mår bra
– Jag kan bota huvudvärken och magknipen snabbt och enkelt
Hur ser din lista ut?