Att växa ifrån en vän
Ibland träffar man på en person som man har aldrig så kul med. Den kanske berör en på ett sätt man inte trodde var möjligt. Man skrattar, busar, festar och gråter ihop. Men så händer det något, och innan man riktigt förstår hur så står man där, mitt emot varandra, och undrar hur det kommer sig att vi inte hörts på flera månader. När jag gick i gymnasiet var vi ett gäng på tre killar och fyra tjejer som gjorde allt ihop! Det gick inte en dag utan att vi hördes eller sågs. Vi delade våra innersta tankar och tog hand om varandra när något tråkigt hände. Så blev det den 5 juni 2007 och den stora dagen var äntligen där: vi tog studenten!
Det är över tre år sedan och jag kan räkna tillfällena vi setts sedan dess på min ena hand. Varför blir det så? Hur kunde vi vara så nära och sedan i en handvändning vara så långt ifrån varandra? Mitt enda svar var att vi växte isär. Det var säkert en längre process än att det skedde under vår slutskiva på studentnatten. Vi kanske inte ville se det och så fick vi ett naturligt avsked i och med att vi inte gick i samma klass längre. Det är sorgligt, men nog en del av livet. Vad tror ni? Har du växt ifrån en vän någon gång?