Att växa upp med en utbränd mamma
När ”Lina” var tre år gick hennes mamma in i väggen. Mamman hade jobbat väldigt engagerat som lärare, hon var klassföreståndare på en skola i ett problemområde och hade tagit på sig mycket av barnens svårigheter. En dag smällde det till ordentligt och mamman föll ihop skakande på golvet precis innan hon skulle lämna ”Lina” på dagis. ”Lina” stod bredvid sin mamma och grät och förstod ingenting. En släkting kom som tur var förbi och tillkallade ambulans. Mamman blev ordinerad vila och hjälp från psykolog, men tillfrisknandet tog många år.
Det ”Lina” kommer ihåg först var att mamman blev väldigt stresskänslig, kunde börja gråta när som helst eller få vredesutbrott. Oftast var hon bara trött. Resten av familjen tassade på tå de första året och försökte hjälpa till, men allting var väldigt rörigt med en pappa som fick jobba mycket, två tonåringar som också krävde uppmärksamhet och en storebror som mest ville vara för sig själv. ”Lina” blev tillslut arg på sin mamma, hon bråkade med sin bror och vägrade tassa runt mer. Ju äldre hon blev ju mer trotsade hon sin mamma som långsamt började bli bättre.
Vad var det som gjorde dig arg?
Jag vet inte, att hon inte kunde vara som andra mammor. Vi kunde inte planera saker, för man visste aldrig om det skulle gå att göra.
Vad gjorde du?
Man kom på olika knep, man visste vad man inte skulle berätta för henne så att hon skulle bli arg eller stressad.
Vad gjorde resten av familjen?
Min pappa jobbade mycket men försökte alltid lösa saker, han var bra, men glömde bort saker och då blev mamma galen. Om man hade glömt en sak, det kunde vara en liten sak, så kunde allt vara förstört och så kom vi aldrig iväg dit vi skulle. Min bror och jag bråkade ganska mycket och mina styvsystrar flyttade hemifrån, men alla försökte lösa problem som uppstod. Ibland fick vi göra saker utan mamma, men oftast stannade alla hemma om hon blev dålig.
Hur är det nu?
Bättre. Hon har börjat jobba igen, deltid, fast inte på skolan. Det gick inte att gå tillbaka, men nu jobbar hon med något hon mår bra av.
Hur är det för dig?
Bra, jag är ju 13 nu och är inte lika beroende av hur min mamma mår. Innan förändrades ju allt om hon hade en dålig dag. Nu har jag möjlighet att påverka och kan göra saker på egen hand. Hon blir inte lika ofta arg eller ledsen, men hon är fortfarande stresskänslig.
Hur tror du att du påverkats av att din mamma varit utbränd?
Man pratar om saker som man kanske inte skulle gjort annars redan när man är liten. Min pappa pratade ofta med mig när jag var arg och tyckte att det var orättvist. Jag kunde känna det som att min mamma var barnet och att jag skulle vara vuxen. Men jag är glad att jag har den familj jag har, vi har pratat mycket med varandra, tycker mycket om och stöttar varandra.
”Lina” heter egentligen någonting annat. Kan du känna igen dig i hennes berättelse? Behöver du någon att prata med? Kontakta Tjejzonen via mail, mailjouren@tjejzonen.com