BODYWORLDS
Jag hörde talas om utställningen Bodyworlds för massa år sen, när jag bodde i Spanien. Det var min galna tyska rumskompis som varit på utställningen och hon berättade om människokropparna utan hud som nu var på display för världen. ”Galna tyskar”, tänkte jag. Det lät som en freakshow. Men hon var lyrisk och pratade så entusiastiskt och passionerat om den så att hon väckte mitt intresse. Sedan dess har man hört om Bodyworlds, folk som sett den i London, New York, ja lite överallt, och alla har sagt samma sak – att den är fantastisk. I somras när jag såg att den skulle komma till Tom Tits blev jag jätteglad och spammade alla mina vänner. ”VI SKA GÅ!” Och igår fick vi äntligen ändan ur och tog oss till Södertälje. Jag var förväntansfull och nästan nervös innan vi gick in.
Det är ingen konstnärlig utställning, utan i högst utbildande syfte (även om den stundvis var väldigt vacker). Man får se mänskliga organ och ibland hela kroppar, allt för att vi ska få en större förståelse för miraklet som är människokroppen. Huden har tagits bort för att vi ska kunna se varenda muskel, ven och blodartär. Man får se tre par lungor – som tillhört en ickerökande person, en rökande person och en person med lungcancer. Om man någonsin funderat på att börja röka, slutar man genast med det när man ser dessa.
Man får också läsa mycket under utställningen (om man vill förstås). Visste ni till exempel att alla varelser (eller däggdjur då, i alla fall) får samma antal hjärtslag att disponera över när de föds? Näbbmusens hjärta slår så fort – tusen slag i minuten – att de förbrukat sitt hjärta på två år. En elefant däremot kan leva i 70 år, så deras hjärtan slår mycket långsammare. Utefter dessa förutsättningar borde vi människor inte leva längre än till 27 års ålder, men vi har anpassat oss så bra till vår miljö och med hjälp av mediciner osv, så lever vi betydligt längre än det var ”tänkt”. Den kuriosan lade sig i alla fall på mitt minne.
Och man får lära sig massa fantastiska fakta om människans hjärta, denna fantastiska muskel som pumpar vårt blod. Och man inser hur fantastiskt det är när det är friskt och fungerar, och man får en större förståelse för vad som händer när det är sjukt. Man får se miraklet då ett barn växer i en mage, fortplantningsorganen (detta var något helt annat än sexualkunskapen i skolan) och matsmältningen, bland annat. Är det inte helt fantastiskt egentligen, att man har en kropp, ett hjärta som slår och en massa organ som sköter sitt där inne? Allt detta gör att du är du, och det gör det möjligt för dig att känna smak, lukt, och känslor som kärlek och ilska.
Utställningen Bodyworlds säger sig vara en hyllning till livet, men är också kontroversiell då utställningen består av riktiga kroppar som genomgått plastination – en process som gör det möjligt att bibehålla organen i fint skick. Jag gick därifrån ödmjuk, förundrad och med en enorm respekt för min kropp. Har du varit på Bodyworlds och vad tyckte du? Eller skulle du vilja gå? Varför/varför inte?
