Brev till mig själv, från Amanda
Vårt nya minitema på bloggen kallar vi ”Brev till mig själv” och handlar om att skriva ett brev. Långt eller kort, fint eller fult, roligt eller sorgligt. Som vi skulle vilja skicka till vårt yngre själv. Här är mitt bidrag, ett brev som jag verkligen hade behövt läsa när jag var fjorton.
Vad skulle du vilja höra när du var yngre, eller vad skulle du behöva höra just idag? Skriv ett brev och maila till oss på bloggen på adress: amanda.malmquist@tjejzonen.se
Hej Amanda, din skumgummidroppe!
Först av allt skulle jag vilja säga -skit i allt som gör dig ledsen. Så enkelt är det. Bara skit i det.
Sluta banta, sluta klaga, sluta spring i skogen när det regnar och sluta äta quinoasallad för det är ju så jävla äckligt. Och när jag säger sluta så menar jag det. Sådär pang-bom-just-i-denna-minut-sluta. Världen går inte under av en gnutta anarki. Andra kan få MVG i allt, men du behöver inte pressa in dig i magsår. Andra kan vara perfekta och ha vackert långt hår, men du får ha svartblå rufs om du vill det. Andra kan ha pojkvän, men det är en aning överskattat.
Sedan skulle jag vilja säga (och lyssna nu för detta är jätteviktigt) bry dig inte om andra. Tonåringar är ju trots allt tonåringar. Varför ska du lyssna på vad fjortonåringar säger, den de tycker att du är stämmer inte. Du kommer inte alltid vara den du är idag. Och det menar jag på ett bra sätt! Du kommer vara samma, fast våga mer, växa mer, tycka mer och prata mer!
I framtiden kommer du få jättefina vänner och om du inte får det är det helt OK. Man behöver inte passa in och man behöver verkligen inte göra det om man egentligen inte vill.
Sen skulle jag vilja säga: var inte rädd för att bli rädd. Det hör till livet, man ska känna någonting. Utmana sig. Man får lov att göra dumma saker. Man får lov att fucka upp och man får lov att ånga sig. Jag skulle faktiskt vilja säga till dig att göra fler misstag. Jag har aldrig mött en perfekt människa som dessutom är intressant, de som är spännande, inspirerande och älskvärda är alltid enligt samhället helt uppåt väggarna rubbade. Och det får man vara. Jag önskar fler var knäppa.
Vänta inte på att någon ska rädda dig, för människor som vill rädda dig är aldrig särskilt lämpade för jobbet i alla fall.
Dansa. Ja, jag vet att du är dålig på det, men det är ju jäkla roligt.
Krama din bästa kompis, du kommer sakna henne när hon är borta.
Skäms aldrig. ALDRIG.
Vill ni läsa andra vonontärers brev till sig sjäva? Här hittar ni Moas text: