Del 2: Tjejer som vågar – Tjejzonen

Del 2: Tjejer som vågar

DIANA SVENSK är 22 år och driver, sedan år 2007, det egna företaget Svensk Fashion AB. Hon är uppvuxen i Halmstad, hon beskriver sig själv som en drömmare och idealist. Och hon tycker att det är så in i helvete onödigt att vara rädd.

1. Vem är Diana?

– En svår fråga som jag ska försöka svara på…jag är en 22-årig idealist, student samt grundare av varumärket SVENSK, Nordens främsta leverantör av stickade Fair Trade-accessoarer. Jag är en extrem tävlingsmänniska. Tror jag på något och tycker att det är värt att kämpa för så kör jag tills jag smakar blod och blir jag engagerad i något kan jag bli totalt konsumerad av det, oftast gäller det arbetet men det kan också gälla en person eller en löjlig hobby, så på det sättet är jag väl en nörd. Jag är en glad person som ler mycket. Jag är grymt duktig och utåtriktad när det kommer till SVENSK och försäljning, men privat är jag rätt blyg, vilket är lite av en motsättning i min personlighet. Mina vänner brukar kalla mig för flummig, men jag föredrar att säga att jag är en drömmare.

2. Du driver företaget Svensk Fashion och designar kläder med det egna märket Svensk. Hur började det? Hur gick du från dröm till verklighet?

– Jag kan inte sammanfatta det bättre än såhär: Jag tog ett beslut. Och jag gjorde. För mig var det ungefär som när jag var 11 år och för första gången jag skulle hoppa från fem meter på Sannarpsbadet i Halmstad. Jag stod på kanten och tittade ner och skakade av nervositet (höjdrädsla) och ville backa och skulle precis vända mig om och backa när en kille i kön bakom mig ställde frågan ”men hallå, vad väntar du på?” och det fick mig att ändra mig på en sekund och ta steget ut och hoppa.

När det kommer till företaget var det istället min egna inre röst som sa ”men hallå, vad väntar du på?”, så jag bestämde mig för att ”hoppa” och det var lika fantastiskt som det var att hoppa från femman på Sannarpsbadet: man vet inte vad som väntar, man tappar kontrollen och faller, man kanske råkar på ett magplask, man får kämpa ett tag för att ta sig upp över vattenytan, men när man lyckas ta sig upp på land igen är den första känslan alltid värsta adrenalinkicken och man tänker ”fan vilken grej, jag gjorde det!” och sen tänker man ”fan vilken grej, jag vill hoppa igen!”. Och sedan är man fast. Entreprenör 4-ever.

3. Det krävs ganska mycket mod och skinn på näsan för att våga “bli sin egen”, varifrån kommer ditt mod?

– Rädsla är inte något som man övervinner. Jag är väldigt ofta rädd för väldigt mycket – men jag låter aldrig den rädslan styra mina val.  Jag menar att 99,99999 % av alla idéer misslyckas för att de aldrig blir till verklighet. Av de idéer som lämnar idéstadiet tror jag att ytterligare 90 % aldrig blir framgångsrika för att grundaren ger upp för tidigt eller inte vågar testa igen efter ett misslyckande. Jag har själv fått kämpa extremt hårt för att lyckas kommunicera vad mina produkter är och vad de står för. Jag grundade mitt företag 2007 och det är först i år som företaget blivit lönsamt. Idag har SVENSK mer än 120 återförsäljare i 6 länder och jag får dagligen in förfrågningar från olika butiker som vill sälja mina produkter, men för det har jag fått kämpa jäkligt hårt för och jag hade aldrig nått dit jag är idag om jag hade lyssnat på de människor som tyckt att jag varit orealistisk (korkad) i mina mål.

Många unga människor (och även äldre för den delen) verkar tro att det krävs någon typ av unik personlighet eller så för att bli framgångsrik företagare. Eller en unik produkt som landar på marknaden med ett PANG och sprider sig som svampsporer. Och så tror de att om de inte har alla de rätta kvalitéerna eller om folk inte omedelbart ställer sig på kö för att köpa deras idé eller tjänst så är det ingen idé att försöka för de kommer ändå att misslyckas. Här tycker jag att jag är ett bra exempel på en person som har lyckats trots att jag har gjort många tabbar och trots att det ibland har sett väldigt mörkt ut. Min styrka har funnits i min vilja och min passion, och känner man det för sin produkt kommer man att lyckas, om man bara tar steget.  Allting behöver inte vara perfekt och allting behöver inte bli perfekt på en gång.

Vad jag vill säga med detta: ATT VARA RÄDD ÄR SÅ IN I HELVETE ONÖDIGT!

Jag har väldigt svårt att tillskriva mig själv något extraordinärt mod för jag känner inte att jag har det, däremot har jag alltid haft en stark vilja, och det är en jag tror man måste hitta i sig själv för att kunna hitta modet att ta steget – och en oerhörd passion för sin idé. Så länge motivation är det starkaste drivmedlet får man vara rädd, men man ska aldrig låta rädslan styra sina beslut.

4. Vad skulle du ge för tips eller råd till unga tjejer som drömmer om att försörja sig som egen företagare?

– Jag kan inte sammanfatta det bättre än såhär: ta ett beslut. Och gör.

5. Många menar att “bloggfenomenet” har gynnat unga, framför allt tjejer, eftersom de genom sin blogg kan ta makten över sina (yrkes)liv. De kan bygga upp sin karriär på bloggen eller marknadsföra sina produkter/tjänster via bloggen. Andra menar att bloggar är dåliga eftersom de kan påverka unga tjejer i negativ riktning (snedvridna skönhetsideal mm.). Hur tänker du kring bloggarna som “maktmedel” för unga tjejer?

– En blogg blir precis vad man gör det till. Själva bloggforumet ser jag som värdemässigt neutral mark. Huruvida man använder utrymmet till sitt företags fördel eller inte är sedan upp till individen/individerna, och så tycker jag att det ska fortsätta att vara. Precis som du skriver ÄR bloggen ett maktmedel och vad skulle man egentligen kunna göra för att ”motverka” att bloggarna blir alltför utseendefixerade? Reglera? Förbjuda? Fördöma? Det skulle vara detsamma som att omyndigförklara en hel generation. Visst kan jag också titta på vissa av Sveriges mest lästa bloggar och bli mörkrädd. Men så blir det ju alltid när man släpper någonting fritt: det kommer finnas individer som utnyttjar sin frihet på ett destruktivt sätt (t.ex. genom att skriva väldigt utseendefixerat), men jag väljer att tro att det handlar om individer och inte något som går att tillskriva en hel generation unga kvinnor.

Jag känner flera 80- och 90-talister som bloggar och gör det på ett smart och konstruktivt sätt och på ett sätt som har hjälpt dem att nå ut med sina idéer.  På det stora hela får alltså bloggar som maktmedel det solklara betyget BRA från mig.