Del 4: Tjejer som vågar

MADELENE LINDERSTAM är 23 år och sin egen arbetsgivare. Hon bor i Mehedeby, strax söder om Gävle och frilansar som fotograf. Ser ni en bild på någon av Gefleortens mejeriprodukter är det hon som tagit den, men hon fotograferar även för tidningar, magasin och mäklarfirmor.

– Innan jag gled in på den banan så har jag bland annat testat på att jobba med funktionsnedsatta människor på gruppboende. Hela högstadiet och gymnasiet extraknäckde jag som lokalvårdare på ett mäklarkontor. Jag tror att idén att bli fotograf väcktes när jag var tolv år och hängiven hästtjej. Jag var på ridläger som jag hade sparat ihop pengar till hela året, men insåg redan första dagen att jag hellre fotograferade hästarna än red på dem.

Därefter köpte hon sin första kamera och när hon var 18 år sökte Madelene till bildjournalistprogrammet i Sundsvall. Två år senare startade hon sitt företag.

Det krävs ganska mycket mod och skinn på näsan för att våga starta eget istället för att skaffa ett vanligt 9-5 jobb, varifrån kommer ditt mod?

– I mitt fall tror jag att jag aldrig tänkte särskilt realistiskt. Jag tänkte aldrig ”jag kommer inte få jobb” eller ”är det här verkligen rätt bransch att ge sig in i?” som många kanske gör. Jag var 18 år när jag hittade utbildningen jag ville gå och tack och lov var jag nog rätt naiv. Jag insåg nog inte vilken konkurrens det finns kring den här typen av jobb. Modet har jag fått leta efter och hitta senare. Jag har alltid funnit drivkraften i att jag älskar det jag gör. Tycker att mitt jobb är nästan löjligt roligt även om det såklart finns dagar när jag hatar livet ur allt vad kameror och fotografering heter. Jag tror att nyckeln är att inte ifrågasätta sina drömmar. Du förlorar ingenting på att försöka.

Hon uppmuntrar tjejer som vill starta eget att våga.

– Du är grym på det du gör, du behövs! Tänk aldrig att ”det finns så många andra som gör samma sak”. Ingen gör på exakt samma sätt som du. Gå en kurs hos Skatteverket där du lär dig starta en enskild firma. Börja i liten skala och nätverka, hitta kunder och kontakter. Våga ringa läskiga samtal, sälj in dig själv stenhårt! Var inte rädd för att få ett nej, nästa samtal kan ju bli ett ”ja”…

Du jobbar inom ett mansdominerat yrke, hur har det påverkat dig?

– Jag har blivit van med en ofta tuff jargong som gör att jag vågar säga ifrån och uttrycka min åsikt. Alla andra gör ju det. Folk verkar tro att fotografer är av hårt virke, vilket jag inte har något emot. Men det händer ofta att jag blir klappad på huvudet och får dagligen kommentarer som ”oj, den där ser tung ut!” som jag tvivlar på att en man skulle få. Det stör mig lite. Jag tror absolut att man behöver mer skinn på näsan som, oavsett om du är man eller kvinna. Som fotograf kan du inte tvivla eller tveka, du är ofta den som bestämmer och måste vara beredd att ta snabba beslut. Var du inte tuff innan så blir du det. Det som är tacksamt med att vara tjej är att jag ofta möts av positiva reaktioner, just eftersom det kanske inte är så vanligt. En gång kom jag hem till en söt tant som hade varit så nervös hela dagen över att en stor karl skulle komma hem till henne och ta bilder. Hon hade inte för sitt liv kunnat föreställa sig att det var en 168 cm lång tjej som var fotografen.

Hur tänker du kring bloggar som ”maktmedel” för unga tjejer?

– Åh, jag är ett bloggfan av stora mått och jag älskar att tjejerna regerar. Det är så kul och befriande med ett forum där tjejer för en gångs skull får ta mest plats. Jag är övertygad om att sociala medier som twitter, facebook och bloggar kan användas på smarta sätt för att marknadsföra och sälja in grejer och tjänster. Vad det gäller skönhetsbloggar tror jag ändå att dessa bloggar är att föredra framför månadsmagasin, typ Veckorevyn, som säger sig tala någon slags sanning. Bloggarna är ju på riktigt och det är rätt enkelt att läsa mellan raderna.