Det är okej tills man säger nej?
Den stora frågan när en våldtäkt utreds är hur tydligt, högt och OM hon sa nej. Förstod han det? Var hon tydlig nog? Sa hon ja innan? Sände hon ut dubbla budskap? Talade hon i gåtor?
Att det är så kan delvis bero på att lagstiftningen ser ut som den gör: en våldtäkt är när någon tvingar en annan person till något sexuellt genom att använda eller hota med våld. Man blir alltså inte våldtagen ur ett rättsligt perspektiv om förövaren inte behöver använda våld. Som ni förstår är bristerna i lagen stora och frågan är faktiskt föremål för utredning just nu. De har föreslagit att man ska införa ett samtyckes-krav, dvs. att man inte ska behöva säga nej, utan ja. Förslaget har fått en massa kritik: våldtar man alltså sin flickvän/fru/sambo som man har sex med rätt ofta om hon inte säger ja först?
Å andra sidan utgår man inte från att det är okej att ha sex med en tjej ända tills hon säger nej. Utan att det aldrig är okej att ha sex med en tjej förens hon säger ja.
Man brukar hänvisa till ”Jordbrofallet” där en 15årig flicka (som hade rymt från ett behandlingshem) blev inlåst och sexuellt utnyttjad under flera dagar. Eftersom de filmade övergreppen kunde hela rättsalen se hur flickan såg ut som en zoombie och knappt reagerade på det som hände runt henne. Rätten kom fram till att hon inte var i ”hjälplöst tillstånd” men att hon inte hade varit i stånd att säga nej. Hade kravet på samtycke funnits hade de blivit fällda för våldtäkt.
Vad tycker ni? Är ett krav på samtycke bra eller dåligt och varför?