Det bästa av personlighetstest
Jag älskar personlighetstest, det är något av ett beroende. Nog för att jag är medveten att de inte stämmer särskilt bra, eller ens ger samma svar två gånger, men jag vet inte… Det är något som fascinerar mig. Jag vill på nått sätt veta hur andra människor ser mig, hur jag tycks från utsidan, hur jag uppfattas. Hur ÄR jag, liksom?
Smått relaterat har jag precis återupptagit mina universitetsstudier och har så smått börjat med Vetenskapsteori, vilket ungefär är navelskådning för forskare. och med ungefär menar jag att det är precis vad det är… Som regisörens DVD-kommentarer, eller författaren som skriver böcker om skrivkramp, eller valfri intervju i programmet ”Inside the Actors Studio”.
Men teoriserar helt enkelt över vad forskning innebär, vad det är, vad det bör vara, hur det bör angripas, vem forskaren är, hur detta påverkar hennes forskning, och i längden: vilka personer dras till forskning? Vilken typ av människa har forskning som kall? Just det där med kall är kanske särskilt aktuellt inom Religionsvetenskapen eftersom vi ständigt placerar oss i sammanhangen Martin Luther (som just betonade vikten av att se sitt yrke som en ”kallelse” från gud) och Max Weber (sociologins ”fader”, som föreläste och författade texter kring just Vetenskapen som kallelse).
(Som en sidnotering vill jag bara påpeka att Luther gick på Erfurts Universitet, den stad där (mycket senare) Weber föddes, vilket även är den stad där jag hamnade som utbytesstudent, vilket kan få en att undra över mystiska mönster i ens liv men som egentligen är motsatsen till mystiskt…)
Men hursomhelst, jag ville återkomma till det där om vem som blir forskare, för under vår första föreläsning smäcker lektorn upp en power point som inkluderar en punktlista över ”Forskarens personlighetsdrag”: vilka tydligen inkluderar introversion, noggrannhet, öppenhet, dominans, självdisciplin, skepticism, gott självförtroende…
Ungefär det bästa personlighetstest jag någonsin tagit del av, men som alltid kvarstår en känsla av… ”Jaha, men ville jag verkligen veta så mycket om mig själv, egentligen…”
