Det här med vänskap
Vänskap. Är det bara Amanda som upplever att det finns ett tabu här? Att det är lite pinsamt eller opassande att prata om vänskap, och speciellt, frånvaron av sådan? Hon tar tillfället i akt och vädrar ut sina egna tillkortakommanden. En ganska lång text om pinsamma kompisdejter, vänskap på distans och varför hon ibland hoppar av tunnelbanan innan hon behöver.
Jag har själv väldigt svårt att få vänner. Och då menar jag inte att jag är lite blyg och tycker det är jobbigt att prata med folk. Jag menar att jag har OTROLIGT svårt med det. Jag kan när som helst förlora greppet och börja mumla, flippa och go bananas med rodnad och bristande ögonkontakt. Jag kan säga sjukt konstiga saker (fotnot här är att jag tillexempel för några veckor sedan började prata om min libido, alltså min sexdrift, när jag var hemma hos en ny kompis och åt middag. Jag jämförde den med en påse man kunde ta fram och bära runt på. Jag minns inte mycket mer än så, men jag önskar att jag hade förträngt mer eftersom det är en jävla awkward sak att prata om. Andra topics jag under kvällen betade av var kattAIDS, min laktosintolerans och kycklingdiarré).
Men det är också en känsla många känner i tonåren. En konstant ilning-ner-i-tårna-rädsla för att folk inte tycker om mig som gör att jag när som helst kan få för mig att jag måste därifrån. En klassfest, en fikarast eller ett spontant möte med en klasskompis i kollektivtrafiken kan abrupt avslutas när jag förlorar självförtroendet, får en panikkänsla och känner att jag måste därifrån. Snabbt, snabbt, snabbt.
Jag utgår från att ingen gillar mig och blir lite smickrad när någon gör det. För det positiva med oss som är blyga och osäkra är att vi, enligt mina egna erfarenheter, kanske har lättare än andra att öppna oss när någon väl kommer in. För lika svårt som det är att bli vän med en sån som mig lika svårt är det att förlora oss. Så mummel och oprovocerat sex-snack till trots så finns det blyga människor som alltid kommer vara där för dig. Trots att vi kanske slåss mer än vi kramas, trots de dyra telefonräkningarna när vi inte bor ihop och trots att vi kanske inte ses så ofta som vi borde så älskar vi varandra. Mina vänner må vara få, men de går att lita på och jag skäms inte för att säga att jag kommer så fort de ropar.
