Det här med vatten…..
Ella är en ny volontär hos oss på bloggen, och hennes första inlägg handlar om något så varmt och skönt som lyxigt vatten
En av mina absolut sämsta vanor är att jag tar alldeles för långa duschar och alldeles för ofta. Min förkärlek till hett vatten goes way back, den har existerat så länge jag kan minnas faktiskt. Jag var inte barnet som skrek och protesterade hysteriskt när det var dags att tvätta sig. Jag var barnet som själv tog initiativ till en dusch och sen stod där hur länge som helst. Men när jag var liten bodde vi i villa och i villa betalar man för varmvatten. Mina föräldrar var inte stora fans av mitt lyxiga beteende. De satte upp en gräns på max två bad/duschar per vecka. Jag blev sur.
Nu för tiden bor jag i lägenhet utan mina föräldrar och kan därför duscha när jag vill och hur länge jag vill. Problemet är bara att jag tagit fasta på denna frihet lite väl mycket. Jag duschar oftare och längre än vad jag vill erkänna. Min gamla lärare i miljökunskap skulle gråta om hon fick veta hur mycket varmvatten jag slösar varje vecka, månad, år. Jag vet att det är sjukt dåligt för miljön och jag skäms. Jag vet också att jag slösar massvis med tid på denna extravaganta vana, tid som jag egentligen inte har. Ändå kan jag inte sluta. Det har blivit som ett slags beroende. Jag njuter i stunden men får hemskt dåligt samvete efteråt.
Nyårslöfte #1: Duscha mer sällan. (Försöka i alla fall).