Det kom ett brev…

I somras gick min mamma igenom gamla lådor fulla med brev, dagböcker och fotografier från hennes barndom. Ett utav de breven berörde henne så mycket att hon ringde upp mig och läste högt från det. Det var från en tjej på 11 år som hade svarat på en annons hon satt ut i tidningen Tiffany.

Jag tycker att brevet är sorgligt, det värker i hjärtat när jag tänker på 11 åriga Petra som ingen ville brevväxla med. Men det är också inspirerande! Tänk hur cool hon är egentligen… Hon har fått nobben av 14 personer enbart för att hon har ”brillor”, men hon kämpar vidare. Och inte bara det: hon står upp för den hon är! Hon hade ju enkelt kunnat utelämna den delen om att hon hade glasögon, risken att den hon brevväxlade med skulle få veta det är ju minimal. Men hon gav sig fan på att hitta en vän som accepterade henne för den hon var, och det är nog bland det modigaste jag har hört talas om på länge. Petra for president!

Ser ni poststämpeln? 13 november 1974, nästan exakt 36 år sedan.

Sedan till det intressanta: svarade min mamma? Svaret är det inte fullt så tillfredsställande hon kommer inte ihåg….