En dikt – Tjejzonen

En dikt

Sara har kollat igenom sin gamla dagbok och hittat några pärlor…

En dikt jag skrev idag för ett år sedan:

Det tassar i skogen
Mjuka steg mot gräs
I en pelarsal av björkar
Höga granar är tinnar och torn
En himmel som sprakar av färger
Av blått, grönt och gult
Av stjärnegnister och flygplansspjut
Månen ligger full i horisonten
Den har nog aldrig varit så stor förut
Ett tefat av elfenben
En sagovärld

Det tassar av steg mot stigen
Det är mina steg
Jag är där
Jag lyssnar på stegen
Trädsuset
Rymdljuset
Jag ser och jag hör och jag växer
För allt jag upplever är jag
Och jag är större än jag tror
Men världen är större ändå
Så stor att den knappt kan vara verklig

Jag stannar
Tystnad
Blundar
Tankar
Känslor
Nu är jag inte längre världen
Världen är jag
Allt det fantastiska krymper
In i mitt mörka bröst
Och syns inte mer
Sådan är världen
Större och vackrare än vad som kan vara verkligt
Och liten nog att döljas i en ensam liten flicka
Försvinna bland tankar, känslor som växer
Fyller allt och får flickan att svälla
Växa trots att hon vill krympa

Höger fot
Vänster fot
Prassel, prassel
Jag öppnar ögonen
Betraktar herr månes vänliga ansikte
Över en pelarsal med tinnar och torn
Det är då jag bestämmer mig
För att bli bättre på att leva
Här och nu!