En hyllning till min bror

Idag fyller min älskade storebror år. Han är 9 år äldre än vad jag är och när jag var liten var han som nästan som en fadersfigur för mig. Trots det kan jag inte för mitt liv komma ihåg att gratta honom på rätt dag vilket resulterat i en jäkligt krystad gratulation i efterskott. Varje år. Fram tills nu. Nu blir det andra bullar. Brorsan, den här är till dig: 

När jag var liten brukade jag göra en lista över vilka jag älskade. I den officiella listan kom du efter samtliga övriga familjemedlemmar, släktingar, vänner, moster Annelis hund, grannens katt, mina leksaker, personalen på fritids, tanten i kassan på ICA och Spice Girls. Det var den publika listan som sagt. Men inofficiellt hade du en topplacering, ska du veta.

När jag var liten var du min största idol. Det resulterade i att jag var den enda 9-åringen i skolkatalogen som satt med ena benet över det andra och tiltat huvud i en ganska imponerande imitation av det klassfoto du figurerade på under något gymnasieår.

När jag var liten var jag sjukt stolt över att min bror kom och hämtade mig efter skolan, för alla tjejerna i klassen tyckte du var snygg och grabbarna i klassen tyckte alla killar över 12 var tuffa.

När jag var liten försvarade du mig de gånger jag blev orättvist behandlad, såväl av min grinige lågstadielärare som av sjätteklassaren som mulade mig när jag var på väg hem från skolan. Nej förresten, i det sistnämnda fallet var det nog mamma som letade upp bullyn och informerade honom om att dåliga saker kunde hända om han någonsin ens tittade på mig igen. Men jag vet att om du hade varit där hade du gjort detsamma.

När jag var liten tvingade du mig att titta på filmer som inte alls var avsedda för barn under 12, exempelvis Crow, Cujo, Tics, Nightmare On Elm Street och andra skräckfilmer som ännu till denna dag traumatiserar min sömn. Men jag uthärdade, för de gånger jag fick ha filmkväll med brorsan var få men efterlängtade.

När jag var liten programmerade du med flit om kanalerna så att Cartoon Network försvann. Jag klarar inte ens av att kommentera det, jag fattar fortfarande inte hur du kunde vara så grym. Jag squeezar in detta bland alla de annars älskvärda scenariona så att det faktum att jag fortfarande pratar med dig visar hur mycket jag håller av dig.

När jag var liten och sen lite större hjälpte du mig med läxorna utan att någonsin ge mig det rätta svaret på en fråga, vilket var jäkligt enerverande men sedan gav mig världens kick när jag fick MVG på uppsatser som jag skrivit helt själv.

När jag var liten rotade jag igenom din skivsamling när du inte var hemma och jag gillade alla skivor för de var ju dina. Jag gillade faktiskt allting du gillade, och nu i efterhand kan jag känna att det var ju en himla tur att du hade och fortfarande har bra smak.

När jag var liten tyckte jag du var coolast i hela världen och du var verkligen min förebild. Nu när jag är äldre inser jag att du, precis som alla andra, har dina brister och att du inte är en perfekt människa (men vem är det?). Men det gör ingenting, jag tycker fortfarande du är den coolaste brorsan som finns och i många avseenden beundrar jag fortfarande dig väldigt mycket. Och även om jag år efter år glömmer bort din födelsedag så ska du veta att det är bara är som hämnd fövar ju r att du avprogrammerade Cartoon Network den där gången för typ 15 år sedan. Och egentligen är jag faktiskt fruktansvärt glad över varje år du är kvar här på jorden, för även om vi inte umgås så mycket som jag önskar så vet jag inte vad jag skulle göra utan dig.

Grattis på födelsedagen, brorsan!

Kram från lillskiten

PS! Att vinna i Wordfeud på walk over räknas fortfarande inte som en riktig vinst, så det så!