En liten flicka….

… hade svårt att läsa och skriva i skolan, hon hade svårt att uttala sig, prata som de andra i klassen. Hon var även liiite för okoncentrerad och kunde inte sitta still, som man borde.

En dag spelades det musik på radion hemma. Grannen var över på fika och tittade in i vardagsrummet där flickan var. Han ser att hon dansar. Dansar ljuvligt till musiken. Det var häpnadsväckande vackert.

Hon skrevs in på dansskola. Hon hade hittat hem. Hon hade hittat sitt forum där hon kunde uutrycka sig, med sin kropp. Hon kunde vara tyst, hon behövde inte skriva-allt sades med kroppen.

Hon blev en av världens framgångsrikaste dansös och koreograf. Vad hade hänt om grannen inte sett henne eller om mamman agerat annorlunda och inte tagit sin dotter till dansskolan? Förmodligen tagit henne till en läkare, som hade stoppat i henne massa tabletter, och bett henne att försöka att sitta still och lyssna! Tabletterna hade dödat henne, dödat det hon älskade, dödat hennes sätt att uttrycka sig på.

Jag kommer tjatat om hur viktigt det är att inet glömma bort att alla är vi olika. alla har vi olika behov, olika tankar, åsikter och sätt att vara på och uttrycka oss på.

Låt ingen annan säga annorlunda- Det finns ingen som Du!