En liten tanke…
”We live in a sick world” – Ja, så skriver vår läsare Helena som är trött på att man bedöms och ses ner på. Och inte bara av andra, utan av sig själv också! Vad tycker ni? Vad är era erfarenheter?
Är så, ursäkta språket, jävla trött på det här samhället. Skulle aldrig drömma om att döma någon efter hur de klär sig, och inte döma hur de klär sig heller för den delen. Hör dagligen i min omgivning personer som klankar ner på andra och dömer personers klädstil som de ser på stan. Skulle aldrig falla mig in. Vem är det som bestämmer vad som är normalt och inte? Hur många ska anamma en ny klädstil för att den ska börja anses som normal?
Normalt och onormalt är ord som inte finns i min vokabulär. Det som anses vara normalt nu, var inte normalt förut och tvärt om, och det som är normalt nu kommer heller inte att vara normalt i framtiden, så jag har slutat att ens tänka i de banorna för det är inget som är beständigt ändå. Det sjuka är att trots att jag inte skulle drömma om att klanka ner på någon annan varken vad det gäller beteende eller klädstil, så klankar jag ner på mig själv varje dag. Varför? För att samhällets normer sitter så djupt inristat och det krävs en enorm styrka för att våga sticka ut. Även om jag inte klär mig som ”alla andra” och skiter i om jag inte följer modet, och det kanske kan ses om en styrka i sig, så påverkar det mig ändå varje dag på grund av samma anledning. We live in a sick world