En liten text om youtube

En annan satt framför youtube häromdagen och sökte tröst. Och så insågs det att det inte finns några låtar.

Att det inta fanns några låtar om elaka styvmammor, som blir arga utan orsak och låsas att orsaken är du. Att det inte finns några låtar om att hata staden man bor i, att hata kollektivtrafiken och mataffärer och vårdcentraler och skolkorridorer. Att det inte finns några låtar om hur mysigt det är att hyra film för det var så du och din mamma brukade göra när du var liten och ni skulle fira. Att det inte finns någon musik om hur underbart det är att sova på eftermiddagen när ingen är hemma. Att det inte finns någon musik om hur det är att möta sin partners blick och inse att ni inte är kära i varandra, trots att ni borde vara det. Att det inte finns någon musik om att känna sig förnedrad, vilket är konstigt eftersom det är en känsla du upplever nästan varje dag. Att det inte finns en låt om mens vilket suger för det skulle verkligen behövas. Och ingen låt om hur tråkigt det är att laga mat eller om hur mycket du vill raka av dig håret och flytta till Kuba trots att det inte alltid är socialt acceptabelt eller vittnar om stabilt psyke.

Sen hittade du denhär filmen med en katt, och så insåg du att det här med internet är ganska göttigt i alla fall: