En normal påsk
Hur var er påsk? Härlig och färgglad? Äggig och neggig? kanske till och med grå och mysig? Vi har fått in en text om hur det kan gå med familjehögtiderna när man har lite höga förväntningar…
(Har ni något att dela med er av? Maila amanda.malmquist@tjejzonen.se så kan er text dyka upp på tjejkraft!)
Påsken! Stundvis är min högsta önskan att ha en normal familj som gör normala saker. Typ firar högtider genom att samlas och äta traditionell mat och sånt där. Men av många anledningar är inte min familj en normal familj och sånt där är därför ganska kämpigt att få ihop.
Men påsken 2012! Den skulle bli normal!
Hälften av de inbjudna gästerna kunde inte komma, den genomtänkta påskbuffén reducerades i antal rätter i takt med planerings- och genomförandestadiet fortlöpte och när den väl skulle lagas tog den förstås mycket längre tid än beräknat att göra (och dagen innan bröt en mycket oroad värdinna ut i ångest över sin västerbottenpaj), och syskonbarnen hade redan påskpysslat hemma hos sig.
Men vet ni, trots att jag tappade alla förhoppningar om att fira påsk som en normal familj så blev det ändå väldigt lyckat och det var väldigt trevligt. Det gör så väldigt ont i hjärtat när man gör sitt bästa och det inte går vägen. Men om det faktiskt blir bra så mår man så väldigt bra och blir så väldigt glad, så det är ändå värt att försöka.
Och västerbottenpajen smakade förresten helt underbart.
