Ett B!
Som ni vet…så har det varit upp o ner med vistelsen i London, i have 6 months to go!! Det har varit kämpigt i klassen…ni vet..med handuppräckning och jag får inte säga det jag vill säga. Handuppräckningsiden tyckets inte om av dem i min klass o det har varit lite allmänt kaosigt. Jag har varit så stressad över en uppsats som lämnade sin en månad sen. Känt mig så dålig, att min engelskan inte räcker till, att alla andra e sååå grymma. Ni vet.. bara massa klanka ner på sej själv.
MEN TVÅ BRA SAKER SOM HAR HÄNT!
Vi hade en gästlärare över som höll en workshop med oss. Och hon var så grym! Egentligen inte grym för det hon lärde oss. Men vet ni vad hon sa till gruppen? Att vi inte lyssnar på varann. Och att vara vuxen, betyder att faktiskt kunna lyssna på varandra. Och jag tänkte YES!! Någon som förstår mig. Och flera gånger som hon pratade så avbröt tjejer i klassen. Och hon var iskall och sa ”låt mig prata til punkt” eller ” jag är inte färdig”.
Jag tyckte bara det va så skönt att nån utifrån faktiskt såg att vi har ett problem med kommunikationen i klassen, så då e det inte bara jag som svensk som tycker det!! 🙂
Den andra bra saken: Jag var och hämtade min uppsats. Jag var så nervös, hade varit nervös i flera dagar innan jag skulle hämta upp den. De amerikanska tjejerna hade fått B på uppsaten Och jag bara BAD till nån där uppe, om att åtminstone få ett C, snälla bara godkänt. Jag öppnar upp pappret och där står det B. HOORAY! Jag börjde gråta och sprang ut från skolan och ringde ….mamma☺ Och det första hon sa: Varför tror du aldrig på dig själv?
Sant så sant.
Vi har kraften inom oss, att kunna tro på oss själva. För vem ska annars göra det? Att börja tro på sig själv, yssn apå sg egna röst, föreställa sig att JAG SKA KLARA DET HÄR!!! Enkelt? Ja egentligen, men man måste BÖRJA göra det..det e lite svårare!!!
Massa London kärlek till er tjejjor!!!!