Evelina: Idolskapets jobbiga sidor

Har precis köpt biljetter till att se min stora idol och förebild, Gerard Way, när han kommer till Stockholm och Köpenhamn i februari. Visst är jag överlycklig över att jag ska få se honom igen, något jag knappt trodde skulle vara möjligt för ett år sedan, men… När man längtat efter att träffa en person i över åtta år, så blir dessa värdefulla timmar snabbt mer ångestfyllda, än glädjande. Köande, komma så långt fram som möjligt, hänga kvar i timmar efter konserten. En liten chans att han faktiskt skulle komma ut efter konserten blir till en ännu mindre chans att just jag skulle stå längst fram vid kravallstaketen för att få hans uppmärksamhet. Jag trodde det här med att vara ett galet fan skulle bli lättare genom åren?