Fantommöss

Jag bodde i Dublin under ett år, i en gammal, dragig, lägenhet utan vidare värme där vinden blåste rakt igenom fönsterna och min jojoba-olja frös till i badrummet under natten. En kväll då jag var ensam hemma hörde jag något i papperskorgen. Något som gnagde. Jag drog upp benen i soffan, och sms:ade båda min flatmates. ”There’s mice in the kitchen! Help!”, på ett så där lagom fjolligt sätt… Men Simon, en av dem, trodde inte på mig. Han hävdade i princip att jag var galen och hört något annat, att det omöjligt var möss, en tes han drev i två veckor.

Mot slutet av dessa två veckor hade vi varit ute på stan, och gick hem sent på kvällen, lite irrande. Det tog kanske 40-50 minuter från puben (det går inga bussar på natten i utkanten av Dublin, bara bussar från City-Center ut), under denna promenad hettade diskussionen om de, enligt Simon, påhittade mössen upp. Hans ståndpunkt var att jag var galen, min att han var en dålig människa som trodde att jag var galen snarare än trodde att jag vet skillnad mellan gnagande i papperskorgen och vattensus i väggarna. Vid ett tillfälle stod han och höll mig om axlarna, skakade mig och skrek ”Calm down!”, då kom en äldre herre fram till oss, tog tag i oss både och sa ”Hey, take it home!” som en god samarit… Vi pratade om det nyligen, och tydligen är det det argasta Simon någonsin ha varit i hela sitt liv, vilket jag tycker är extremt roligt. Särskilt med tanke på det som hände två dagar senare…

Två dagar senare ser Simon en mus. En lite, grå, urgullig mus. Som springer över våran spis. Och han flippar ur totalt. De kommande fem veckorna pratar han inte om något annat, han spenderar lång tid på golvet med att försöka se under golvplankorna med sin mobiltelefon som belysning, han vaknar varje timme under natten med ett ryck. Även nu, över ett årsenare, trots att han bor i ett annat hus i en annan del av Dublin är han lika paranoid. ”I can still hear them Evie! Every night!”

Han tycker fortfarande att han vann det där bråket på gatan dock. Och att det fortfarande är helt acceptabelt att betrakta mig som först och främst galen, trots att jag kom över mussituationen ganska snabbt och han fortfarande lider av fantommöss…