Får jag ge dig ett råd?
Goda råd är dyra, brukar man säga. Men inte här på tjejkraft! Alla volontärer sitter inne på så mycket visdom som de bara längtar efter att få dela med sig av, men samtidigt måste man ha förståelse för att alla inte alltid vill ha råd. Därför är det här inlägget till dig som faktisk är öppen för nya tankar, för Linda som är författaren bakom, hon vet precis hur det är att få en massa tankar och tyckande när man inte är det minsta intresserad av att lyssna.
Jag har fått många råd under min livstid och de flesta har jag nog i ärlighetens namn ignorerat. Sedan jag var liten har vuxna alltid försökt förklara för mig vad jag måste tänka på för att klara mig i världen, vilka misstag jag inte ska göra, vilka egenskaper jag ska försöka utveckla för att livet ska bli en dans på rosor och en massa annat som jag tidigare har kategoriserat under titeln ”whatever”.
Om någon har gett mig råd om praktiska bestyr (såsom studier, hur man använder en tvättmaskin och hjälp med att skriva ett CV) så har jag lyssnat eftersom sådana saker ju är objektiva till sin natur. Men livet, alltså mitt liv, det var det bara jag som visste något om. Liksom många andra ungdomar led jag av en mild form av storhetsvansinne och det fanns helt enkelt ingen annan som förstod hur det var att vara jag och hur mitt liv skulle se ut om flera år. Jag visste helt enkelt allt om Livet med stort L. I korthet visste jag det här: Livet var mestadels pissjobbigt. Bara ångest, först över den rasande fart som mina svettkörtlar utvecklades i, sedan över att välja gymnasium, sedan över att få bra betyg och sedan över att komma på vad tusan jag ville göra med livet.
Med åldern har jag väl insett att ”min situation” inte är så unik som alltid trott. Det känns som att den väg jag gått, genom en sorglös men avgörande barndom, en ångestfylld pubertet, en oääändligt lång ungdom som sedan utvecklade sig in i en lite förvirrad men ändå ganska stabil vuxendom, den har de allra flera redan upplevt.
Därför har jag nu börjat lyssna på råden som jag får. Jag vet att jag inte måste ändra på mig för någon annan, men att det ibland kan vara lönt att försöka arbeta med mig själv för att utvecklas som människa, för att klara sig på bästa sätt genom världen. Det är så många andra före mig som redan har levt en stor del av livet och vet hur tiden och omvärlden funkar, varför skulle jag inte lyssna på dem?
Så för er som är redo att lyssna vill jag dela med er av några av de uppmaningar jag fått, ni kanske också hittar någonting av värde i dem:
Var aldrig rädd!
Se alltid till dig själv i första hand. Sedan familjen. Sedan vännerna. Sedan alla andra!
Led andra, låt inte andra leda dig!
Gör ditt bästa, mer kan du inte göra!
Det du inte kan ska du försöka lära dig. Om du misslyckas så har du i alla fall försökt!
Ha alltid någonting att falla tillbaka på!
Tänk inte på det förflutna, tänk inte på framtiden, tänk bara på nuet!
Sörj i 24 timmar, sen går du vidare med livet!
Låt aldrig någon behandla dig illa!
Allt löser sig alltid till det bästa!