Färgklickar. Färg-kickar.

Hemma har jag en tavla som jag upplever som halvfärdig. Stora sjok i orange, lagom påträngande grön färg där bakom. Efter det senaste tillfället jag målade ser det ut som en helt annan tavla, jämfört med innan. Att måla gör mig lugn och förväntansfull. Jag kan alltid måla på nya lager, jag kan ändra mig. Det behöver inte se verklighetstroget ut. Andra behöver inte förstå det jag gör. Det som finns på duken finns där, och ingen kan säga om det är bra eller dåligt. Jag tänker inte att det ska bli perfekt, för det lite vilda och galna i tavlan kan bli just precis det som jag tycker bäst om i den. Och att måla tavlan är minst, minst lika roligt som att titta på den när jag väl har bestämt att den är klar.

 Ibland tänker jag att jag vill leva som jag målar:

Känna mig lugn och förväntansfull inuti.

Jag kan alltid måla på nya lager, jag kan ändra mig.

Andra behöver inte alltid förstå det jag gör, så länge jag tycker om det.

Livet behöver inte vara perfekt, för det lite vilda och galna kan bli just det som jag tycker bäst om.

Vad tycker du om att göra?