Favorit i repris: På klippkanten
För jättelängesedan tipsade Linda om denna låten och jag har liksom alltid haft själva refrängen i huvudet – för visst är det coolt, att alla människor egentligen är en en på miljonen chans, att alla våra förfäder faktiskt levt tillräkligt länge (och framgångsrikt) för att föra livet vidare till just oss.
Så på senre tid har jag börjat lyssna på denna låten igen, inte bara för att den ger ett nytt perspektiv på meningen med livet, utan också för att den vågar prata om det som vi så ofta (eller i vissa fall bara någon enstaka gång) tänkter på genom livet- nämnligen känslan av att inte villja leva mer. Ibland behöver man bara höra att någon annan också låtit tanken flyga genom huvudet för att vi ska må lite bättre. Eller vad tycker ni?