"Finns det någon regel om att man aldrig får ha det för bra?" – Tjejzonen

"Finns det någon regel om att man aldrig får ha det för bra?"

Finns det någon regel om att man aldrig får ha det för bra? Att det måste finnas någon balans för tur och otur i ens liv? Personligen tycker jag att det stämmer rätt bra på mitt liv hittills.

Det har gått rätt bra för mig nu, då jag har en hobby som jag älskar (även om den tar upp typ all min fritid och även om jag inte tjänar pengar på den, men huvudsaken är såklart att den är rolig) och fått mitt första “riktiga” jobb – ett arbete som kan räknas som kvalificerat för min utbildning.

De två första veckorna på arbetet lärde jag mig inte mycket om de egentliga arbetsuppgifterna som jag skulle utföra, utan hade det ganska slappt med att första hur företaget fungerar, fixa med det administrativa etc. Dessutom var min närmsta kollega som skulle lära upp mig, borta ett par dagar, vilket gjorde att jag dessa dagar heller inte kunde göra, eller lära mig, så mycket. Vecka nummer tre hade jag ändå några timmar varje dag då jag fick lära mig mer konkret och praktiskt hur jag ska utföra mina uppgifter och mitt nya jobb.

Min “grupp”/avdelning är ganska liten (fem personer) i ett större företag, och det är bara min närmsta kollega som har liknande arbetsuppgifter som jag, och som därför kan lära upp mig. Hon har dock haft ett väldigt stressig liv, och hon berättar att det nu verkat ta ut sin rätt.

Och så började jag på min fjärde vecka (varav jag i egentlig mening nästan enbart haft en veckas upplärning – känns det som i varje fall). Jag kunde inte mycket alls, och hade tusen frågor hela tiden. Men det kändes ändå rätt bra, för det var ju inte meningen att jag skulle kunna så mycket och jag hade dessutom någon som jag kan fråga om jag skulle våga mig på att göra någon av uppgifterna själv. Och om min närmsta kollega (hon som lärde upp mig) är borta just den aktuella dagen, kan jag ju bara vänta med frågorna till dagen efter.

MEN, då får jag ett sms och det känns som om världen stannar upp i några sekunder. Min kollega är sjukskriven för stress. Jag är “ensam” på jobbet. Hur fan ska detta gå?