Fler bästisar åt folket!
När jag gick på lågstadiet kunde man bara ha en bästa kompis i taget, annars var det fusk. Det var problematiskt, för vi var egentligen ett kompisgäng på tre tjejer med bästispotential. Växlandet mellan vilken av de två jag var bästis med för tillfället var ingen vacker syn, vill jag lova.
Först bestämde jag med den ena att vi var bästisar, och att vi inte skulle vara med den tredje längre. Helst skulle vi förresten inte bara sluta vara med henne, utan dessutom vara jävligt taskiga mot henne. Hon var ju liksom HELT KÖRD I HUVUDET! Det fattade ju alla.
Sedan gick det några veckor, och så bestämdes reglerna om. Nu skulle jag inte alls vara bästis med den där första längre, för hon var ju faktiskt HELT KÖRD I HUVUDET, när jag tänkte närmare på det. Det tyckte verkligen alla! Speciellt jag och min nya bästis.
Sedan gick det några veckor, och så bestämdes reglerna om igen. Då blev jag den där tredje, som var HELT KÖRD I HUVUDET och inte hade någon bästis alls. Det sög.
Nu för tiden är jag vuxen och får ha flera bästisar samtidigt, och det suger så himla mycket mindre. Jag har till exempel en bästis som bor på andra sidan jordklotet och äter mango hela tiden. Hon är den smartaste och snyggaste jag känner. Och så har jag en som bor i Stockholm, som inte äter mango hela tiden. Hon är nästan exakt som jag, fast mycket klokare och lite gladare. Och så har jag en som bor utanför Växjö, som inte heller äter mango hela tiden. Hon är min syster. Ingen av dem är det minsta KÖRD I HUVUDET, någonsin. Och jag behöver aldrig välja mellan dem heller.
Gosse, vad jag önskar att någon hade kunnat tala om för mig att det skulle bli så här när jag gick på lågstadiet! Eller när jag gick på mellanstadiet, eller högstadiet, eller gymnasiet, för den delen. Att någon sagt att hej du, det kommer inte alltid vara så här snårigt och krångligt med kompisar. Det finns ett slut på skitsnacket, intrigerna, svartsjukan och allt det där andra jiddret. Det kommer bli fint! Enkelt, till och med!
(Jag hade givetvis inte trott på det. Men ändå. Det hade varit lite skönt att höra!)
För alltså, ni vet de där nostalgikerna som sitter och muttrar i något hörn ibland? När det kommer till kompisar har de fel på riktigt. Det var verkligen inte ”bättre förr”. Det är bättre nu, alla dagar i veckan. I alla fall i mitt huvud.
Lisa Bjärbo är journalist, författare och bloggare. I våras släpptes hennes första ungdomsroman Det är så logiskt alla fattar utom du. Den handlar om Johan och Ester, och deras ganska snåriga vänskap. Läs mer om Lisa på hennes blogg: http://www.onekligen.blogspot.com
Vill du läsa några sidor ur Lisas bok? Kika in HÄR.