Flytt-stress och prestationskrav – Tjejzonen

Flytt-stress och prestationskrav

Hur gör man egentligen när man är ledig? Evie har tänkt lite på vad det just denna helgen inneburit för henne, och varför vissa mammor inte förstår det här med prestationsstress…

Två dagar innan jag skulle flytta insåg jag att jag, ni vet, skulle flytta och skrev till min lärare att jag kanske behövde lite uppskov med min hemtenta för jag ska flytta på lördag vilket inte slog mig förrän nu. Och han svarade, i princip, ingen panik. Vilket jag gärna skulle göra, inte få panik menar jag, men å andra sidan har jag större självinsikt än att jag kan lova något sådant… Hursomhelst tog jag alltså helgen ledigt. Och med “tog helgen ledigt” menar jag att jag panikpluggade torsdag och fredag och skickade in en disposition till min lärare (som han fortfarande inte svarat på i skrivandets stund, 15:48 torsdag NÄSTAN EN VECKA SENARE), slet och släpade möbler och cirka 30 lådor med böcker samt allt annat skräp, plockade upp, flyttstädade… Vilket jag då betraktar som ledighet.

Det finns absolut inget jag hellre gör än pluggar. Jag älskar det verkligen, det finns ingenting jag hellre gör. Missförstå mig inte, jag var så skoltrött i högstadiet och gymnasiet att jag höll på att tuppa av. Jag verkligen avskydde det, gjorde så lite som möjligt, satt uppe hela nätterna och chattade. Men universitetet? Universitetet är precis så skolan ska vara, tycker jag i alla fall. Paniken kommer numera inte från bristande intresse, utan från mitt ofantliga prestationsbehov.

När jag berättade att min lärare sagt det där om paniken skrattade min mamma lite, och berättade att en gång när jag gick på gymnasiet hade hon försökt trösta mig när jag satt och storgrät över något prov jag försökte plugga till. Verkligen storgrät. Hon hade tydligen tittat på mig, handfallen, och utbrast “Jag förstår inte var du fått det här prestationsbehovet ifrån!” Jag hade tittat upp på henne och svarat “Förstår inte du det?!”. För jag är definitivt min mammas dotter på den punkten, och jag tror det är en egenskap alla vi systrar delar. Ett driv att alltid göra sitt absolut allra bästa, och sen inte tycka att det är ungefär mer än halvbra.

Men jag har blivit bättre, och det var faktiskt ganska skönt att vara ledig i helgen. Och med ledig menar jag, återigen, hårt kroppsarbete. Nu är det dock dags att återvända till paniken…