Försvarsmekanismer
En vän som var som en bror för mig har gått bort. Jag har fortfarande inte greppat hur en så ung kille bara kollapsar och rycks bort från livet, familjen och vännerna.
Det är svårt, omöjligt, att tro att det verkligen har hänt. Var på minnesstund för honom igår, jag var övertygad om att familjen hade samlat oss för att berätta att det bara var ett skämt, ett socialt experiment, deras son, bror, kusin, vår vän, mår bra. Men det kom aldrig, så jag väntar fortfarande på att ska dyka upp och säga ”april april i förskott, fan vad dumma ni är som gick på det”.
Chocken sitter fortfarande kvar, och jag har inte riktigt accepterat det som hänt. Så jag kan inte bryta ihop, han finns ju fortfarande, han bara gömmer sig och driver med oss.
Jag googlade ”förnekelse” och fick upp en wikipediasida om försvarsmekanismer. Kan ni inte berätta för mig vilka av dessa ni tycker stämmer bäst in på ert sätt att hantera situationer, stora som små?
Bortträngning
Förnekande
Reaktionsbildning
Rationalisering
Projektion
Identifikation
Förskjutning
Konversionshysteri
Självbestraffning
Regression
Isolering
Kompensation
Eskapism (Dagdrömmande)
Somatisering
Sublimering
Humor
Intellektualisering
Listan, med beskrivningar, finns här: http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsvarsmekanism
