Fråga chans

Emellanåt, inte särskilt ofta, men ibland, längtar jag tillbaka till tiden innan vuxenlivet. En tid som inte bestod av deklarationer, bostadslån och löneförhandlingar. Till en tid då kärlek och relationer avgjordes av kryss på skrynkliga handskrivna lappar nedstoppade i bänken eller i jeansfickan. Jag minns ironiskt nog en tidslängtan redan då, dock en längtan som blickade framåt, längtan efter att bli vuxen. Kanske är vi alla ständiga tidsresenärer, längtandes efter en tid som har varit eller som komma skall, en längtan som berövar oss från att leva i nuet. Likväl kan jag ändå inte låta bli att längta tillbaka till den berusande känslan av att få ett ja på frågan ”får jag chans på dig”.

Psst. Om du vill veta mer om hur man frågar chans, vad man gör man när man är ihop eller hur man kan göra slut, kan du kika här.