Gaaal powa
Evie har denna vecka skrivit en text med en uppmaning att tänka efter, att ifrågasätta och att jordens geometri kan avspegla mycket större frågor. Så låt er inspireras!
Senaste tio veckorna har jag pluggat uteslutande genuskunskap i relation till religion. Så jag tänker mycket på hur feminitet och maskulinitet relateras till kvinnor och män, socialt kön vs. biologiskt kön, feminitet som befriande valoriserande strategi eller som legitimerande av existerande genushierarkier. Och klassfrågor. Feminism är en klassfråga. En rasfråga. Det finns en huvudlinje, en accepterad linje, inom feminism. Som det finns i alla ideologier. Och oftast är den en vit medelklasslinje. En medelklass som evigt strävar mot överklass, som talar för underklassen, talar för tredjevärlden.
Men vi kan tala för oss själva. Vad är din erfarenhet, inte som kvinna i en sexistisk miljö, utan som människa i en värld genomsyrad av fördomar och hierarkier? Vad håller dig tillbaka? Vilka frågor är du ständigt tvungen att besvara, hur upplevs du annorlunda, eller fel? Vad hindrar andra från att behandla dig som en fullständig människa värd respekt, empati, förståelse, förlåtelse? Hur vill du placera dig?
Om vi inte tänker själva, om vi inte talar för oss själva kommer någon annan tala åt oss, för oss. De kommer berätta vad vi ska tycka, vad vi ska tänka, hur vi ska känna. Tycker du som du tycker för att du gör det, eller för någon sagt åt dig att göra det? När jag var tonåring brukade jag ägna mig åt att hävda att jorden är platt, när folk sa emot mig frågade jag dem varför. Oftast kunde de inte svara annat än ”det är så”. Vilket i alla fall jag tycker är ett ointressant svar.
