Gjort är gjort, och ibland kan man till och med skratta åt det

Ibland kan jag gå omkring och älta något tusen gånger om. Fundera på vad jag kunde ha gjort bättre, och vad jag borde ha gjort istället. Men på senare tid har jag allt mer kunnat lägga av med denna ovana. Jag har helt enkelt börjat acceptera att gjort är gjort, och faktiskt inte kan ändras – hur mycket jag än vill. Vad är det för mening med att överanalysera, gräma sig, och om och om igen tänka på en situation som bara var jobbig? Ta till exempel en arbetsintervju som jag var på för ett par månader sedan för en ekonomitjänst. Allt gick faktiskt bra till en början. Det vill säga, det gick bra ända till den stund då de två intervjuande personerna sa ”vi har börjat med att ställa kunskapsfrågor på våra intervjuer, så vi kommer nu att fråga dig ca tio frågor”. Min hjärna skrek ”AHHHH!” , och stängdes genast av i panik. Hur skulle jag kunna komma ihåg något jag läst i en kurs för flera år sedan, framförallt i en stressande situation som denna? Jag lyckas ändå få fram ett glatt ”Jaha! Absolut!”. Jag kunde svara på ungefär två halvor av ett par frågor, även om jag som de så fint föreslog ”fick gå fram till tavlan om jag ville, för att ställa upp en kassaflödesanalys”. Jag vet att jag inte är korkad, men detta gick helt enkelt käpp rätt åt h*vete.

Hade detta skett för ett par år sedan är jag övertygad att jag närmast skulle ha skämts ihjäl efter denna händelse. Men vet ni vad? Efter intervjun tyckte jag det hela mest var ganska komisk situation, och kunde tillsammans med mina kompisar skratta åt det!