Här kommer jag!

Jag har börjat bli en ”Hejhora”, som en vän kallade mig för. En sån som säger hej till gamla bekanta, skolkamrater, gamla grannar, lite halvt bekanta….

Jag har även börjat säga ”ursäkta” när jag står i rulltrappan och vill upp, eller när jag ska fram och någon står i vägen. Eller när det blir fullt i pendeltåget säger jag” kan folk flytta in lite mer mot mitten så att alla får plats”. När jag går på gatan så känner jag ” Här kommer jag”.

Jaha, och vad vill jag säga med det?

Jo, för tidigare så vågade jag inte hälsa på gamla vänner, bekanta, jobbkompisar, jag tittade ner så fort jag såg någon jag kände igen..för jag tänkte att de inte kände igen mig, att ingen visste om mig. Innan stod jag alltid bakom folk i rulltrappan och blev sur på att de inte flyttade på sig. På pendeln tjurade jag över att folk är så egoistiska och inte flyttar in när folk ska på.

Men så en dag stannade jag till och tänkte. VAD HÅLLER JAG PÅ MED? JO! Jag trampar på mig själv, förminskar mig själv, sjunker i mina egna ögon.

Så jag bestämde mig för att bli en ”Hejhora” och en som känner att ”Här kommer jag” och jag lovar..att jag mår så mycket bättre. Jag ser så mycket mer människor och dem ser mig. I really keep my head up high nu, upp mot solen!

Visa att du står med båda fötterna på marken, att fötterna är som fastgrodda med rötter ner mot marken, att du står stadigt.

Känn efter att du är någon, att din röst och talan har ett värde!! Titta uppåt, inte nedåt!