Har ni jobbat med något ni hatat?
Har ni haft ett arbete ni riktigt avskytt, och haft ångest av att gå till? Det har jag. Förra året blev jag anställd till att arbeta i kassa och kundtjänst i en bank. Jag fick en upplärandeperiod på en hel del dagar, men det räckte inte på långa vägar för mig att lära mig ens en bråkdel och de mest grundläggande sakerna som jag behövde kunna. Och de som känner mig vet att jag är en väldigt noggrann person, som vill ha kontroll över situationen och hatar att göra fel. Så ni kanske kan förstå att denna tjänst var en riktig mardröm för mig. En kund kunde komma med en helt random (för mig) blankett och undra vad det var för något, vilja sälja fonder, stänga sitt konto eller skaffa ett id kort – saker som jag inte hade den blekaste aning om hur man gjorde. För några instruktioner fanns såklart inte. Som jag brukade säga till mina vänner skulle kunden själv ha kunnat får göra sitt ärende, för det var så mycket koll jag hade. Värst var det såklart när kön växte sig lång och annan personal inte hade tid att hjälpa eller för tillfället inte var på plats.
Denna situation tog hårt på mig. Även om jag inte jobbade mer än en eller två gång i veckan efter min upplärningsperiod, mådde jag dåligt, var lättirriterad och hade faktiskt någon slags lättare ångest flera dagar innan ett pass. Jag märkte att situationen var ohållbar och även om jag säkert kunde härda ut lite till, frågade jag mig själv om det var värt det. Var detta extraarbete värt så pass mycket att jag skulle fortsätta på mitt egna välmåendes bekostnad? Jag är inte en person som i normala fall säger upp mig så tätt inpå att jag startat en tjänst, men denna gång fick jag bara nog.
Vet jag gjorde? Jag ljög helt enkelt ihop en liten historia om varför jag slutat (via mail) och chefen tog bort alla mina inbokad pass. Kan ni ana min otroliga lättnad? Jag hade vågat lyssna på mig själv!