Härliga människor
Paulina minns hur hennes ångest fick henne att undvika människor som hon bestämde sig för att tycka illa om. Idag insåg hon vad hon hade missat! Kom ihåg att ta hand om er och att sluta jämföra er med andra.
Idag insåg jag hur trevlig en tjej som jag jobbar med är. Hon är bara sådär cool och fullkomligt härlig som vissa människor är. Varför jag skriver om detta här är för att jag minns hur hårt jag arbetade för att inte lära känna henne i början.
Hon var inte den enda jag undvek. När jag mådde som värst och när jag hatade mig själv som mest försökte jag på alla sätt stålsätta mig mot all sorts interaktion med andra. Jag orkade inte. Min hjärna klarade inte av att hantera det. Alla intryck gick igenom en jämförelsekontroll i mitt huvud.
”Han pluggar på sidan av jobbet, det gör inte jag, jag är dålig, dålig, dålig”
”Hon vill plugga juridik, jag vill inte plugga juridik, det passar inte mig. DET BORDE PASSA MIG DET BORDE PASSA MIG DET BORDE MASSA MIG”
”De studerar och jobbar på helger och kvällar. Det gjorde inte jag. Jag är så jävla misslyckad”
Ångest som kryper genom hela kroppen. Det kliar nästan. Magen knyter sig. Jag sätter på musik i mitt headset för att inte höra. Jag går iväg själv på rasterna för att undvika allt. Jag vill inte må dålig. Jag kan inte förstå att jag finns till. Jag vill ju bara vara sådär som de. Normal. Utan en massa ångest. För allt.
Idag går jag aldrig iväg själv och jag lyssnar bara på musik när jag vill det. Jag är så glad att jag är frisk från ångest igen. För alla människor som jag möter i mitt liv bringar mig så ofantligt mycket glädje. Glädje som jag idag kan ta emot. För jag är glad i mig själv